Maria Rodhe is the Swedish Stockholm- based singer who believes that music can cure almost any state of mind. She’s participated on others productions as well as the co-singer in a coverband. Maria awakes us with a "No pain, no gain"- mindset as she guides us in a minefield of passionate love & how to heal the broken heart. This is hardcore pop stuffed with emotions. Inspired by a variety of genres, countries and artists where Dua Lipa is her latest favorite, she favors greek music for it’s delicate lyrics and rythms even though growing up with names like Robyn, Madonna and The Beatles. kontakt@christiana.se

  • Lifestyle,  Musik

    Addicted to progress

    EXPOSED BY DEPRESSION?

    Well, today is World Mental Health day so let’s give it some light from another angle than the ones depressed. There’s always people affected by the ones depressed as well and far from everybody that are depressed acts in silence…

    What it looks like?

    I know or have met many people whom I believe suffer depression in some way. Sometimes it clearly shows, sometimes it doesn’t… Some have shown true narcissist charachteristics, it is all about them and they believe you are not supporting them enough.
    Some where just seeking attention by acting in an unproper way showing lack of respect numbers of times in favor of their own, sometimes disqusting, needs. I’ve also learnt that I cannot be of help to all of those reaching out/being exposed to me IRL and here, on Social Media… even if I sometimes tried. The thing with being kind, happy and polite is that sometimes people that may not know you well, reach out to you as a way to try to get some of that ”nice shit” you seem to have. I learned to say no to that. I have enough challenges in my own life.

    But, We can always try to be kind to eachother and show respect. To be brutaly honest is not showing the above. Having that said, don’t take shit just because people maybe depressed but they might need professional help. Leave quick (if toxic) and/or do the necessary if needed or if children (or if they are children) are involved (contact parents, social services, police etc).

    When enough is enough

    I have sometimes had to verbally respond back as brutal/transparent as I’ve been attacked, even if that hurts in a way. But I am not mother f-ing Theresa.
    I have also had to cut off some really close friends of mine due to their (according to me) lack of insight that they actually need help…
    That also hurts, but I’ve learnt from being a
    co-addictive daughter all life, to avoid people who does not show me the respect I deserve (and so do you!) even if I feel sorry for them.

    It might sometimes seem depression brings out the worst in people. You might feel they are actually disqusted by other stronger & seemingly happier souls. I still do believe in mutual respect and to cut off contact with energy thieves as a way to own your own mental Health. I hope that makes any sense to you.
    We all must own our mental health & not let ourselves get infected by the toxic from depression.

    ❤️

    Below some pictures from WHO about different depression use cases!

    ❤️ Please share as SHARING IS CARING ❤️


    Utsatt för depression

    (Nedan text med google translate då jag skrev på engelska…)

    Idag är det World Mental Health day så låt oss ge det lite ljus från en annan vinkel än de deprimerade. Det finns alltid människor som påverkas av de deprimerade också och långt ifrån alla som är deprimerade agerar i tystnad…

    Hur ser den ut?

    Jag känner eller har träffat många människor som jag tror lider av depression på något sätt. Ibland visar det tydligt, ibland inte … Vissa har visat sanna narcissistisk karaktäristika, allt handlar om dem och de tror att du inte stödjer dem tillräckligt. Några var bara att söka uppmärksamhet genom att agera på ett olämpligt sätt och visa brist på respekt många gånger till förmån för sina egna, ibland motbjudande, behov. Jag har också lärt mig att jag inte kan vara till hjälp för alla som når ut/blir utsatta för mig IRL och här, på sociala medier … även om jag ibland försökte. Saken med att vara snäll, glad och artig är att ibland människor som kanske inte känner dig väl, når ut till dig som ett sätt att försöka få lite av den där “fina skiten” som du verkar ha. Jag lärde mig säga nej till det. Jag har tillräckligt med utmaningar i mitt eget liv.

    Men vi kan alltid försöka vara snälla mot varandra och visa respekt. Att vara brutal ärlig visar inte ovanstående. Med det sagt, ta inte skit bara för att folk kanske är deprimerade men de kan behöva professionell hjälp. Lämna snabbt (om giftigt) och/eller gör det som behövs om det behövs eller om barn (eller om de är barn) är inblandade (kontakta föräldrar, socialtjänst, polis etc).

    När gränsen är nådd

    Jag har ibland varit tvungen att verbalt svara tillbaka så brutalt/transparent som jag blivit attackerad, även om det gör ont på något sätt. Men jag är moder Theresa. Jag har också fått stänga av några riktigt nära vänner på grund av deras (enligt mig) brist på insikt om att de faktiskt behöver hjälp … Det gör också ont, men jag har lärt mig av att vara en medberoende dotter hela livet, för att undvika människor som inte visar mig den respekt jag förtjänar (och det gör du också!) även om jag tycker synd om dem.

    Ibland kan det tyckas att depression tar fram det värsta hos människor. Du kanske känner att de faktiskt är avskyvärda av andra starkare och till synes lyckligare själar. Jag tror fortfarande på ömsesidig respekt och att bryta kontakten med energitjuvar som ett sätt att äga din egen mentala hälsa. Jag hoppas att det är vettigt för dig.

    ❤️ Nedan bilder är från WHO och beskriver omika typer av depression och livsscenarios! Dela gärna! ❤️

    Och för att bli kanske lite gladare, lyssna gärna på min EP!

    SLIDE PACK ON DIFFERENT SCENARIOS FOR MENTAL ILLNESS – sharing is caring ❤️

  • Release
    Business,  Musik

    Woop woop, jag är MissLyckad

    Thumbs up
    Thumbs up

    Äntligen är dagen här då min musik är släppt på över 40 plattformar. Jag känner en oerhörd lättnad även om det fortsatt framöver innebär hårt arbete för att få min EP att synas och höras globalt och i olika medier.

    Från och med 28:e september hittar man mig, Maria Rodhe, på b.la. Anghami, Apple Music, iTunes, Deezer, KKBox, Shazam, Spotify, YouTube Music, TikTok, Snapchat, Instagram, Facebook, Napster, Pandora, Hungama och många fler…

    Never ending story

    Happy
    Happy Face

    Ja, att starta ett skivbolag och släppa musik är ett konstant arbete. Förutom alla förberedande aktiviteter så är det mycket arbete även EFTER en release, i synnerhet om det är din första och du är ny som artist på dessa plattformar. Learning by doing med några väl utvalda i mitt team funkade för mig. Team work makes the dream work säger man ju och ja, jag hade inte kunnat sköta ex. all PR själv… för jag har inte det nätverket inom musik så här tog jag ju hjälp av XOXO Agency.

    Jag är Miss Lyckad

    Min största lärdom av min resa so far är att jag älskar att lära mig nya saker och även har jag lärt mig vikten av att göra fel. Att MISSLYCKAS innebär inte att du inte är lyckad. Tvärtom, det innebär ju att du GJORT något. Och det kan aldrig vara fel. Jag kallar mig hellre Miss Lyckad för att jag har gjort många saker vars utfall inte blev som jag tänkt mig, men det har berikat mig och faktiskt fått mig att bli trygg i att kalkylera mina risker och även våga göra saker som kanske bär mig emot… Så mitt tips till dig blir väl att VÅGA GÖRA NÅGOT. Att vilja ha förändring i sitt liv utan förändring är idioti, lite som Einstein uttryckte sig.

    Vardagen pockar på

    Nu fortsätter vardagen med jobb och träning samtidigt som jag inför nya vanor att interagera på sociala medier. Jag tackar gudarna för scheduleringstjänsterna som finns för att publicera på sociala medier, då kan man planera och arbeta förberedande!

    Vilka tjänster använder du om du är aktiv på Sociala Medier? Jag kör Canva och de har precis lanserat schedulering så jag är glad!

    Ha nu en fin dag och glöm inte följa mig på Spotify och glöm inte att Sharing Is Caring, så dela gärna med dig av musiken till dina vänner!

    Kram

  • Business,  Lifestyle,  Musik

    Jag blir så trött…

    Den känslan när man missat en kritisk deadline… “F- you” till en själv liksom… :/

    på mig själv. Om jag bara…

    Lätt att vara efterklok, eller inte

    Ja, kära läsare. Här sitter jag nu och känner mig alldeles gråtfärdig. Jag som var så glad imorse när jag låg kvar länge i sängen och drog mig utan stress. Jag har nämligen tagit ledigt idag bara för att, i god tid, göra det vars deadline inte ännu passerat…

    • preppa ytterliggare inför releasesläppet nästa vecka
    • skicka ut pressrelease till lokala aktörer där jag bor
    • plugga och skicka in en uppgift om Kundresan, väldigt intressant för övrigt med automatiserad marknadsföring…
    • SAMT (det kanske viktigaste) skicka in en grym låt till Melodifestivalen 2022

    Jag var säker på att deadline var 27/9. I ett samtal med en vän nu på morgonen, som hjälper mig med min release, får jag veta att jag alltså hela förra veckan idlat, i onödan eftersom sista ansökan visade sig vara i Fredags den 17:e. Där gick luften ur mig. Jag har haft all tid i hela jä-la världen att skicka in denna förra veckan men jag tänkte att jag gör det sen… NEJ MARIA, man gör inte saker sen, man gör de på en gång. Återigen har jag fått bevista för mig att “sen” sällan blir bättre…

    Kundresan

    Hade Melodifestivalen haft rätt marknadsförare på plats så hade de fångat upp mig i min KUNDRESA “drömmer om att vara med i Mello men hur gör man” när jag googlade på “deadline Melodifestivalenansökan 2022” och hamnade på någon sida där jag alltså såg fel. Eller snarare blandade ihop öppningsdatumet, 27/8, med sista datum. Marketing automation kursen jag tar nu är intressant och visar verkligen vad man kan göra, och gör, med all data som vi lämnar efter oss då vi rör oss, surfar och interagerar på olika plattformar. Det är ett komplext ecosystem som kräver ett gäng verktyg dessutom för att kunna automatisera och realisera upplevelsen, som det numera handlar om.

    Marketing Automation
    Martech – Marketing Technology, är mappning av många verktyg och system som finns för att nå satta mål inom marknadsföringens nya ansikte där vi skapar relationer till kunderna och läser in oss på deras beteenden. Får dem att känna sig utvalda, sedda (stalkade??), och speciella när de träffas av reklam som ligger precis i tiden för vad de är på väg att göra. Smart.

    Att se det positiva

    är inte alltid så lätt. Men det är som man säger, det man inte har i huvudet får man ha i fötterna eller plånkan… Dock är det ju som så att momentum är så viktigt. Har man investerat i ett projekt så är det då man skapar momentum, inte ett år efter. Så nu sitter jag alltså här och är enormt besviken på mig själv. Hade sparat en grym låt för att skicka in som nu alltså får vänta, ett år… om den ens känns lika grym då. Jag kanske släpper den som singel istället lagom till jul.

    Positivt, se det positivt

    Ibland har man lust att bara skrika HÅLL KÄFTEN när någon försöker få en att se det positivt. Jag vill älta om inte för evigt så åtminstone för en liten stund. Jag behöver det för att gå till botten med varför det blev som det blev. Hur f-n kunde jag vissa en så viktigt deadline? Vilken sida tittade jag på? Varför tittade jag inte en extra gång? Och så vidare. Jag behöver smälta mina misstag för att kunna ta lärdom av dem. Ibland, när man tycker att man gjorde allting rätt, ja då är det väldigt svårt att stå ut med sig själv.

    Learning by doing

    Men sedan ha jag ju mitt favorituttryck som är just att lära genom att göra. För om jag inte gjorde fel, hur skulle jag då kunna göra rätt… eller rättare sagt, om jag alltid gjorde rätt, så skulle jag ju inte uppskatta att göra rätt lika mycket som jag gör när jag gjort fel… hänger ni med på mitt resonemang?

    Så, nu känns det lite bättre så TACK för att ni lyssnat. Nu tar jag nya tag och fokuserar på Happy Ending istället för sura miner över saker man ej kan göra ogjorde.

    Kärlek!

    To- do lists. Ett bra sätt att inte glömma - och ändå blir det knas ibland.
    To- do lists. Ett bra sätt att inte glömma – och ändå blir det knas ibland. Jag älskar to- do listor och använder de flitigt.
    Jag är just nu på sista punkten på väg till den i mitten… jag drömmer mig bort till min resa i somras till Toscana. Ta mig tillbaka.
  • Business,  Musik

    Konomi Music förlöser snart!

    Japp, jag känner mig nervös… 🥴🤯😁❤️

    Ni vet kanske att jag har många strängar på min lyra och att jag älskar att sjunga…. Ni vet kanske också att vissa saker tar tid och det är OK. Visste du att jag den 28:e September släpper min debut EP, i eget bolag (Konomi Music) dessutom och att jag har jobbat på detta i ~ ett år. Jag känner mig både lite nervös och rädd för allt vad detta kan komma att innebära. Ris, ros, flopp eller hit? Kommer ni tycka om det ni hör? Detta kan jag omöjligen veta idag och såklart kommer vissa säkert gilla det samtidigt som vissa kommer rycka på axlarna, och det får vara så. Inget är för alla, det är ett som är säkert.

    Team work makes the dream work

    Jag har investerat i ett team som hjälper mig att göra det mesta möjliga för att det skall bli “hit”! Att få släppa denna EP blir en enorm befrielse och en början på något helt nytt för mig. Jag dokumenterar varje steg för framtida låtsläpp och jag ser alltid förbättringspotential i allt jag gör- musiken inte undantagen. Skulle gärna sitta med i IFPI’s styrelse by the way… för här snackar vi stenålder i back-end och UX… STIM och SAMI däremot är well dressed må jag säga!

    Detta blir inte min första release, det är helt säkert. Jag är redan igång med nytt material och har lite på hyllan dessutom. Jag hoppas såklart ni är med mig på resan, delar, gillar och lyssnar så mycket ni bara kan när det väl blir dags.

    Musik som business

    Att släppa musik är som sagt allt annat än en hobby… Snacka om att planera, förhandla, marknadsföra, kommunicera… vi snackar entreprenörskap och business ut i fingerspetsarna!

    Musiken i sig är ett konstverk. Precis som omslagen. Det är som att posera naken eller som att lämna ut sin dagbok till allmän beskådning, nästan. Min röst, texterna och alla andra detaljer i låtarna. Det är verkligen naket och naket är inget jag kanske är bekväm med vanligtvis… bildligt i alla fall. Man attans vad jag är stolt och nöjd över vad jag tillsammans med min co-writer Johan, åstadkommit. Detta är *piiip* bra!


    Det ni kanske INTE vet om mig däremot är att jag älskar

    • att tala om “elefanten i rummet”, jag säger gärna det som alla andra “bara tänker”… på gott och på ont…
    • kaos, det skapar konstigt nog ett slags lugn inom mig… tror det är ganska vanligt bland maskrosbarn…
    • att knäcka koden för komplexa problem, processer och människor... även detta är ganska vanligt hos maskrosbarn, att finna lösningar till andras problem…
    • att sätta fingret på orsaken till människors rädslor för att förhoppningsvis få dem att växa… detta har jag fått intresse för då jag själv insett vad rädslan gjort för mig, eller inte gjort snarare…
    • att lyfta blicken i organisationen och tänka problemlösning, ökade affärsmöjligheter och resursoptimering
    • att tänka “pengar”, hur kan man tjäna pengar på “vad det nu än må vara”, kan gälla mig själv men oftast hjälper jag andra med det…

    Pengar är inget fult och därför har jag även certifierat mig som Styrelseledamot detta år. Jag vill hjälpa fler företag att lyfta blicken från sista raden på bokslutet och istället se helheten och vad man kan göra med den och hela kundupplevelsen.

    Men men men…

    jag har också haft en väldans massa bra ursäkter till att inte göra det som krävs för att förverkliga mina drömmar… som så många av oss har.

    Så, även om:

    • jag har levt större delen av mitt liv som blyg men ack så snäll och timid…
    • jag är maskrosbarn, vilket format mig som person och mitt sätt att tänka och behov av att ”ta hand om alla andra” (än mig själv)…
    • jag kämpar med jante varje dag, för “vem är lilla jag att komma här och komma?”…
    • jag investerat hundralappar i ett mentorprogram för att “hitta mitt kall” – utan önskat resultat…
    • mina mentorer sa åt mig att mina musikdrömmar skulle jag lägga åt sidan då de aldrig skulle kunna försörja mig….
    • mina mentorer sa att “consulting, DET kunde jag tjäna pengar på”, som om vore jag född bakom ett kylskåp och inte visste detta redan men pengar är väl inte allt även om det är viktigt?
    • jag fick lämna mitt kära coverband till förmån för mitt växande ego som inte tåldes att “stängas in och kvävas” av andras rädslor… (jag kör “learning by doing”, för tro mig, du blir aldrig perfekt och kommer inte gå framåt om du inte vågar göra “fel”…)

    Ja, så även om allt detta ovan är ett faktum så är dagen snart här då JAG släpper en EP i mitt egna bolag och tro mig – detta hade jag aldrig trott för två år sedan. Sakerna listade ovan har varit saker som jag nog använt som lama ursäkter och som föremål för viss, okonstruktiv, frustration… Tur att man blir klokare med tiden och vågar inse sina brister.

    Klyschigt men sant

    Vad jag vill säga om det här inlägget då? Det kan låta klyschigt och då år det vara så. Men budskapet är att motgångar och annat “skit”, ofta våra egna tankar tyvärr, om vad andra ska tycka, tro och tänka om det ena än det andra, kan verka som en motor i ditt liv. Om vi använder dessa tankar på rätt sätt och inte låter oss brytas ned av att dem genom att älta och i självömkan… För självklart är vi värda mer!

    Ibland måste man lyssna på sig själv…

    Jag släppte taget om dem som jag anlitat som endast gav mig råd som fick mig att känna mig värdelös (ironiskt nog…). En mentor, i min värld, skall visa vägen och driva på när man själv kanske inte orkar eller ser vägen till målet lika kristallklart. En mentor skall inte bara coacha.Det är stor skillnad mellan att vara mentor, konsult och coach… En coach ställer frågor för att få dig att förstå saker. Komma till insikt – själv. Jag betalade för en stab av mentorer och jag fick ett gäng coacher som alla tyckte lite olika utan att ens synka sina tankar, om lilla mig, sinsemellan – de lämnade mig i limbo och jag kom ingen vart men de fick mig att känna mig rätt värdelös rent ut sagt.

    Idag, tre år senare

    Jag tackar dock mina mentorer för de insikter de gav mig, till ett ganska högt pris. De fick mig att inse vikten av att inte gå på allt man hör. De lärde mig att siffror säljer och ju mer jag kan få det att se ut som att jag är “världsabästa projektledaren och ledaren” desto större chanser har jag att sälja in mig dyrt hos stora bolag. De lärde mig se igenom andra människors sätt att smickra mig i försök att få mig att känna ett behov av att köpa deras produkter. Det sistnämnda kallas NLP och är ett väldigt intressant sätt när det kommer till att kommunicera men även ett djävulisiskt sätt att få dig dit man vill… för att tjäna pengar på dig, så lär dig mer om det!

    Artistlogga Maria Rodhe designed by Mattias Björk, Norrhavet.

    Branding

    Mitt företag, Konomi Consulting med den nya filialen Konomi Music, vars logga har med både Yin och Yang och en discokula, är nu (äntligen) även registrerat även som skivbolag.

    Min artistlogga, utformad på ingen tid alls egentligen av bästa Mattias Björk som fick till det precis som jag önskade, har en tiara som symboliserar värdighet. Oavsett vad jag går igenom i livet och oavsett vad andra tycker eller tänker så fortsätter jag behandla andra såsom jag själv önskar bli behandlad och jag bär tiaran med vördnad och värdighet igenom livet.

    Tack för er tid!

    ❤️

  • Musik,  Privat

    Åldersnojja deluxe!

    ”Buon compleano Maria”

    Att fylla år är lika härligt varje gång och jag känner mig fortfarande som 25. Jag vet många som lider av ålderskomplex – tack och lov att jag inte är en av dem! Något som ändrats kanske är min inställning till att fira och firas. MEN med det inte sagt att jag INTE uppskattar att bli uppmärksammad… Dubbelmoral? Ja, kanske det. Men är det inte så vi kvinnor är lite grann? Vi vill verka så “enkla” men ändå få uppmärksamhet… eller är det bara jag? 😁 Med tiden har jag tröttnat på all denna kommers som blivit kring det att fira födelsedagar (och andra högtider…). Snacka om stress när julklapparna skall börja inhandlas redan i Oktober… och folk börjar posta #klarmedjulklapparna på sociala medier redan innan första advent.

    Samlar hellre minnen än saker

    En god middag eller en ansträngning från någon som uppskattar mig är mycket mer värt än om du köpte mig en dyr handväska med mina initialer ingraverade från ett av de dyra modehusen…

    Priset vi betalar för att dela vår data kan kosta skjortan

    Långt innan min födelsedag bombas jag med reklamerbjudanden om rabatter hit och dit. Det kommer erbjudanden som är svåra att stå emot på mailen, SMS & på alla sociala medier. 
    Jag inser att jag skulle bli ruinerad om jag skulle nyttja alla dessa. Det gäller att kunna stå emot och att inte vara en så kallad shopaholic. Dessa riktade erbjudanden är nästan lika illa som spelreklam… 

    Födelsedagsglädje på en toalett!

    Min dag

    Min födelsedag i år var toppen. Det blev en lugn dag som började med sol, frukost på sängen, ösregn och åskoväder mitt i lunchen ute under bar himmel på dagen, bra sällskap, skönsång av två italienska servitörer och god italiensk mat överöst med tryffel på kvällen! Det enda som saknades var mina barn. Baksidan med separationer är väl detta. Å andra sidan får man “fira” mer…man kan ju välja hur man ser på det… är ditt glas halvfullt eller halvtomt? Jag jobbar på att se det som halvfullt för vad är bra med ettnegativt mind-set?

    Lunchtoast, med tryffel… ❤️
    Middag med Tryffel i överflöd! ❤️

    Ser redan fram emot nästa födelsedag

    Jag ser väldigt mycket fram emot hösten och mitt nästkommande år! Det kommer vara fyllt av nya äventyr och människor! Jag har ett ytt arbete attse fram emot och så min älskade musik! Musiken kommer få ta en helt ny plats i mitt liv med release av egen EP alldeles snart! Nu är det JAG som bestämmer. Jag känner mig glad och hoppas ni är med mig på min nya resa!

    By admin    PREVIOUSHELLO WORLD!

    LEAVE A REPLY DIN E-POSTADRESS KOMMER INTE PUBLICERAS.OBLIGATORISKA FÄLT ÄR MÄRKTA *NAMN *E-POSTADRESS *WEBBPLATSSPARA MITT NAMN, MIN E-POSTADRESS OCH WEBBPLATS I DENNA WEBBLÄSARE TILL NÄSTA GÅNG JAG SKRIVER EN KOMMENTAR.COMMENT


  • Lifestyle,  Musik

    “Musik ska byggas utav glädje”

    Så sjöng Lill Lindfors 1978. Sanningen är nog dock att musik ofta byggs av sorg och smärta, håller ni med mig? Att sjunga är för mig som balsam för själen. Vad har du för något som kan hålla dig vaken hela nätterna om det så vore? DET är DITT balsam för själen – ta vara på det! När jag är ledsen håller musiken mig uppe och när jag är glad blir jag om än möjligt, gladare. 

    Musiken är min passion

    Att sjunga är något jag gjort i hela mitt liv – det har blivit (eller varit från födseln?) min passion. Till en början sjöng jag som sexåring i mitt barnhem på Blästervägen, med Malin. Vi lekte ABBA i hennes vardagsrum och jag var Anne Frid och Malin var såklart Agnetha. Senare sjöng jag dagligen i skolan på Adolf Fredrik – där man inte fick ”sticka ut” och förstöra ljudbilden men man fick lära sig om harmonier och att läsa noter och att öva in texter och följa dirigenten! Efter skolan tog jag chansen hemma eller i bilen på väg någonstans, glad och ibland även ledsen. Det som blev mitt livs vändning dock, och som ledde till det jag gjort hittills i min, än så länge korta populärmusikaliska karriär, var mitt nynnade på kontoret 2018. Vem kunde ha trott detta? Inte jag i alla fall. 

    Vem får ta plats?

    Det gäller att vara kritisk när man är i studion… och att lyssna om och om igen tills man känner sig nöjd. Men när det gäller att ta plats skall vi sluta kritisera oss själva så hårt! Våga ta plats och våga ta för dig Ingen annan kommer strö rosor längs din väg…

    Att ”ta plats” har inte varit min grej. Snarare tvärtom.  ”Tänk inte på mig”- tänket har präglat större delen av mitt liv faktiskt, och det tänket bäddar för bitterhet i slutändan. Det biter mig än idag ”i svansen” och jag jobbar på det, tro mig. Positivt tänkande. Att inte hela tiden försvara mig själv genom att lämna öppna dörrar att INTE tacka ja, till alla jag frågar om något … så dumt. Vem bestämmer vem som får ta plats och inte? Att min mor såg (hörde) min talang och sökte in till musikskolan i Stockholm åt mig som nioåring – är jag evigt tacksam för! Det var ett steg i rätt riktning då musiken fick mig att åtminstone börja våga ta mer plats än innan!

    Mitt livs roligaste projekt

    Just nu arbetar jag på mitt livs roligaste projekt – min första EP och ”Maria Rodhe”, artisten! Jag har varit i södra Sverige på min semester och spelat in fem nya låtar som jag kommer släppa i början av September. På min resa till och från Falkenberg fick jag tid för reflektion och inspiration då Sverige, minst sagt, är fyllt av kor och vacker natur!

    Falköpings vackra kyrka överraskade med upplyst glasgolv fram till predikstolen och koret.
    På Basta Kvarn Kafé samsas vi med ankorna och ankorna samsas med en fisksort, som kan vara röding, i dammarna. Ett idylliskt vattenhål i mitten av ingenstans.

    Om att bekämpa negativt tänkande…

    Att släppa en EP i nytt namn är det läskigaste jag gjort. Jag menar, tänk om ingen gillar min röst eller musik… Fast hallå… så kan man ju inte tänka. Det är ju just dessa negativa tankar som hindrar mig, och DIG(!!!), att faktiskt uppnå våra drömmar. Så, jag bestämde mig för några år sedan att inte låta dessa tankar stoppa mig längre. Jag har verkligen insett tankens makt och om du tänker på det så tror jag även du vet det. Fortfarande låter jag den ta över ibland och jag försöker verkligen medvetandegöra dessa tillfällen men tusan vad det är svårt.. 

    Teamwork makes the dream work

    Jag har ett bra team med mig då jag insett att ensam är inte alltid starkast och om det finns de som vandrat före mig, varför inte ta hjälp av dem om möjlighet finns? “Teamwork makes the dream work”, inte sant? Jag hoppas du vill följa mig på min resa och att du även, redan nu, börjar följa mig på mitt Instagramkonto (länk på bloggen) om du inte redan gör det. Jag kommer behöva DIN, och alla andra i min krets, stöd att göra detta!

    En fika med utsikt över Rödtornet i Vadstena går inte av för hackor heller!
    Falkenberg by night…
  • Privat

    #3 Medberoende och Det vuxna barnet

    Glad Maria på treårsdagen
    Glad Maria på treårsdagen

    Här kommer äntligen avsnittet om det vuxna barnet som fortsättning på mina inlägg i våras om ”Medberoende”. 
    Del 1 hittar du här och del 2 här.

    Kontrollera det som kontrolleras kan

    Vi som växte upp i en familj där det fanns någon form av beroende/missbruk/psykisk sjukdom och därmed ett medberoende, fick inte alltid sunda värderingar. -”Hur menar du nu?” undrar ni kanske. Well, tänk dig själv om någon i din närmsta krets inte ”var som alla andra”. Du kanske älskade denna person villkorslöst (eller kanske var du rädd för den… )?! Högst sannolikt är att du oavsett varför, skulle göra allt för att intala dig själv, dina barn och andra att ”allt är ok och under kontroll”. Att galant städa undan alla spår i hemmet efter ”fest” och bemästra ursäkter till att inte behöva deltaga i sociala sammanhang där ni riskerade utsättas för frestelser eller obehagliga situationer skulle bli din vardag. Att kontrollera det som går att styra skulle med största sannolikhet styras av dig.

    Att styra ditt inre är inte lika lätt

    Det du inte lika lätt kan kontrollera är psyket. Vad blir effekten av dessa beskyddande handlingar? I längden rubbar de dina och dina barns inre kompasser. Era värderingar kommer kännas skeva med tiden, i övertygelsen om att ert liv är normalt såvida ni inte kommer till insikt. Du kommer låta det ske för att skydda dig själv, din ”missbrukare”, dina barn och även “alla andra”. Självfallet är detta handlingar utifrån kärlek. Men det man egentligen gör är att förlänga plågan för den missbrukande (och alla andra). Hur motsägelsefullt det än må låta. I alla fall lät det så i mina öron, då.

    Vuxna barn – kontrollerande

    Att växa upp i ett hem med någon form av missbruk/beroende kan komma att utveckla vissa beteenden som i grunden är utvecklade ur ett liv kantat av osäkerhet, rädsla, ovisshet och ensamhet. Vi med en missbrukare i familjen har ofta lärt oss att finna lugnet i oss själva i kaoset. Vi vet hur vi effektivt kontrollerar våra känslor i olika situationer. Vi är grymma på att inte låta våra känslor ta över eftersom de i värsta fall skulle kunna få oss att bryta ihop och vad gott skulle det göra? En del kan därför komma att uppfattas oss som krävande, okänsliga och ibland till och med kontrollerande. Vi har ett driv som många andra kanske inte har. Vi ger inte upp i första taget, vi är överlevare, no matter what. #maskrosbarn

    eller bara kloka?

    Samtidigt kan vi enligt andra uppfattas som omtänksamma, glada, företagsamma, lätt naiva och pålitliga. Toppenegenskaper. Som unga vuxna anses ofta barn som växt upp i en dysfunktionell miljö vara väldigt kloka, artiga, reserverade och mogna. Inte så konstigt. Vuxenbarnet blev tvunget att växa upp tidigt & vi vet hur vi skall bete oss för att bli omtyckta – överlevnad mina vänner! Vissa av oss har en grym förmåga att sätta oss in emotionellt och “läsa av” andras situationer.

    Att lita på

    En del släpper allt om någon hamnar i en kris och behöver hjälp. Vissa av oss har dock väldigt svårt att fokusera på något annat än oss själva och en del utvecklar tyvärr en form av narcissism vilket ofta slutar i än mer ensamhet. I en relation tar det vuxna barnet lätt illa vid när det kritiseras eller rejektas. Allt detta är givetvis bara en bråkdel och inte alls hela sanningen, av vad som skulle kunna känneteckna det vuxna barnet.

    Självkänslan och förmågan att argumentera för sin sak

    Personligen så är jag väldigt dålig på att bråka. Jag hittar inte orden, vill bara bort från situationen, får ofta ont i magen och blir lite som en femåring. Sur och envis. Jag minns hur jag själv ibland fick höra -“Sluta gråta” eller -“Låt mig, du klarar det inte” som liten då far inte alltid hade tålamodet att låta mig försöka själv eller när han inte orkade höra mig gråta för att jag inte fått min vilja igenom.

    Tålmod

    Det är en sak som är bra att ha när man har små barn och det är tålamod. Tålamod att tillåta barnet vara ledset när det tillrättavisats, tålamod att tillåta barnet försöka själv tills det inser sina begränsningar och tvingas be den vuxne om hjälp. Tålamod var inte alltid min fars starka sida när jag växte upp och mina föräldrar skillt sig och mor inte alltid var där för att beskydda och hantera situationen. Det skapar en konflikt i det lilla barnet som har ett behov av att få uttrycka sig (gråta för att det är ledset) men inte får det (får order om att ”sluta gråta, annars…”) och inte heller får öva på att faktiskt be om hjälp när man inte kan själv. Än idag när jag råkar i dispyt med någon blir jag lätt den där lilla flickan igen. Hon som tystas ned av den auktoritära som inte har tålamodet. Skillnaden är ju väsentlig dock. Jag är inte längre fem (som på bilden ovan) och jag är dessutom vuxen så jag borde hantera det. Men likaväl så kan jag få samma känsla i kroppen (psykosomatiskt), nu som då. Är det inte märkligt? För sju år sedan undvek jag gärna de flesta situationer där det riskerades bli osämja. Jag backade hellre innan det uppstod konflikt (ibland var skadan redan skedd när jag drog mig undan och det skapade mer frustration hos den jag hade konflikt med…) men idag har jag fått viljan att våga uttrycka mig i alla fall. Jag låter mig inte sättas på lika lätt. Detta till trots så är det som om jag saknar någon slags “bråkgen“… jag har inte de bästa verktygen, att på ett effektivt sätt, förmedla mina åsikter och känslor, när jag blir förbluffad, ledsen eller arg, det blir lätt pannkaka. Jag är nog inte ensam om detta fenomen och kanske är även det en gåva, att inte ”kunna” bråka?

    Insikt ger befrielse

    Åren gick och livet visade mig, med sina prövningar, vart jag kom ifrån och varför jag är som jag är. Det tog mig fyrtio år att förstå vissa saker med mig själv. Jag är ett maskrosbarn, medberoende och sedemera även ett vuxenbarn (i den ordningen kom jag till insikt) och vad det innebär. Allt föll på plats efter timmar av terapi, självledarskapskurser och min medberoendeveckabehandlingshemmet Korpberget ovanför Härnösand. Det gör ont att komma till insikt, det vet alla. Många tårar, minnen, i grupp, helt naket inför alla, för att bearbeta.. Det var värt varenda krona och tår. Jag känner mig trygg och befriad idag. Befriad ifrån mina egna destruktiva tankar och troll. Trygg i vetskapen att Du är den du är på grund av faktorer som du inte alltid själv kunnat påverka. Jag är den jag är, och den personen är helt ok vad andra än må försöka intala mig. Med ganska enkla medel och kunskap kan man så vända det (kanske) smärtsamma och något osäkra med att vara ett vuxenbarn, till att se det som sin superkraft.

    Att omfamna superkrafterna – de dyrbara tillgångarna

    Idag vågar jag uttrycka mig på ett helt annat sätt än för fem år sedan. Lever du med en oro för “vad alla andra skall tycka”? Hämmar den dig att göra det du måste för att förverkliga dina drömmar? Jag är inte längre rädd att bli illa omtyckt av andra eller att inte passa in. Tvärtom. Jag byter fil om du försöker hindra eller sacka mig på min resa för min vilja är prövad och av stål! Och jag har insett mitt egna värde – äntligen.

    Rädslan av att överges och därmed inte våga

    Rädslan för att bli lämnad av en partner som inte kan älska och uppskatta mig, för den omhändertagande och kärleksfulla person jag trots allt är, står inte längre i min väg för att våga visa mina känslor. Jag har lärt mig omfamna de dyrbara tillgångarna jag besitter. Egenskaper som många andra inte har behövt utveckla.

    Empati och ödmjukhet är även viktiga tillgångar inom ledarskap har man kommit fram till så även inom företagsvärlden och på styrelsenivå, har de insett vikten av högt EQ. Win – win, eller hur?!

    Är du också ett vuxenbarn?

    Känner du dig osäker fortfarande? Läs igenom listan nedan och OM du kan känna igen dig på tre av de 26 påståendena så kan det vara så att även du är att identifiera dig som ett vuxenbarn som ibland skickar dubbla budskap. Börja läsa på mer om det och om medberoende och skäms inte för dina funderingar, för du är långt ifrån ensam! ACA är en organisation som man kan vända sig till för råd och för att träffa likasinnade om man vuxit upp i en dysfunktionell familj, det kan kännas väldigt skönt!

    OBS! Det måste inte vara tal om missbruk av intravenös karaktär. Även familjer med religiösa alt. förlegade värderingar, som inte passar in i det svenska samhället där du växte upp, där du inte tilläts “vara barn”, kan leda till att du idag kan identifiera dig som ett vuxet barn! Det blir en form av psykisk misshandel.

    Lista över situationer som kan påverkat dig som barn

    Källa: https://aca-sverige.org/ar-jag-ett-vuxet-barn/
  • Lifestyle

    Se solens strålar närma och allt blir återfött

    Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan

    Ja, så sjunger Bianca i sin version av sommarpsalmen från mitten av 1600- talet, ”Den blomstertid nu kommer”, sommarvisa. Så har även jag sjungit många gånger i olika kyrkor runtom i Stockholm. Ni förstår, när jag var yngre, sisådär en tio år, då fick vi ha avslutning i kyrkorna. Då var Svenska kyrkan något vi var stolta över. Det var något att ”visa upp” och träffas i. Det är ju trots allt våra skattepengar som finansierar verksamheten. På den tiden, vi snackar mitten på åttiotalet, var ”Idas sommarvisa” inte undantaget och jag, jag sjöng tonsäkert min andrastämma utantill med alla andra skolkamrater.

    Sekulärt samhälle till trots

    Idag är det nästan så man skäms, dels över Svenska kyrkan som organisation vars skandaler fått många att till och med lämna organisationen. Men även över vår regering som i princip uppmanar oss att inte ha högtider i våra kyrkor då det riskerar skapa utanförskap. Detta trots att Sverige anses vara ett av de mest sekulära samhällena i världen. Snacka om snopet, att vår historia liksom suddas ut.

    Träning som man minns

    Idag gick jag upp lite tidigare än vanligt för att hinna in till Odenplan för att köra mitt favoritpass, Dance Step, på mitt gym. Jag parkerade vid Gustaf Vasas kyrka där jag sjungit med AF (min skola) flera gånger. Annika, instruktören, hon var grym! Hon sa knappt något utan bara pekade och förvarnade om nästkommande steg, sjukt rutinerad! 

    Det ska kännas att man tränat och man ska känna sig lite ”upp & ned” och… man skall svettas!

    Vi visar hänsyn

    Vilken ovanlig känsla det är nu när man släppt på restriktionerna och tillåter fler på gymmet. Vi måste förstås fortsätta visa hänsyn, men om vi bara stannar hemma när vi mår dåligt, tvättar händerna ofta(re) och nyser/hostar i armvecket, så är vi en bra bit på väg! Jag har till och med tagit första sprutan nu för att underlätta vid eventuella resor så småningom.

    Adolf Fredriks kyrka och ett gråbetonglejon.

    Man glömmer

    Efter passet tog jag bilen och parkerade vid Adolf Fredriks kyrka, där jag sjungit ännu fler gånger. Jag tog mig nerför Drottninggatan i sakta gemak. Det kändes som att vara utomlands i den här värmen och utan stressen en helg som denna vid lunchtid. Jag passade på att njuta på riktigt men tänkte såklart på attentatet 7 april 2017. Varje betonglejon fick mig att tänka ”-Vilken nytta gör de egentligen?” De största står med säkert tre meters avstånd… Jag spatserade vidare och kunde konstatera att Stockholm åter lever. Caféerna och restaurangerna var fulla, jag såg tiggare som bad på sina knän om lite pengar och gatumusiker som spelade halvtaskigt på dragspel. Jag gick in i olika butiker och handlade lite saker som kan behövas i framtiden.

    In the making of…

    Jag skall fota inför släpp av min första EP nu i September (wish me luck!). Faktum är att det skall ju vara roligt att tänka ut vad man skall ha på sig och vilket intryck man vill ge sin publik. Men, kunde jag leja bort ”tycke och smak” skulle jag nog göra det. Det är bara jobbigt och så svårt tycker jag. Jag vill vara mig själv samtidigt som jag vill go crazy, jag har några veckor på mig men jag vet ju hur det är med tiden… den väntar aldrig. Med det sagt och några kronor fattigare, gick jag tillbaka till min lilla fina el- bil och körde så hemåt för att fylla på med energi! 

    Hoppas ni har en toppenfin dag! Ikväll ska jag träffa en kär vän innan jag hämtar hem min dotter som sovit över hos sin kusin. Jag andas, sluter ögonen lite innan jag fortsätter läsa, jag känner mig tacksam och är nu även mätt!

  • Business,  Lifestyle

    Rymden nästa?

    Det gäller att checka läget och ta selfies med moderskeppet innan man ger sig ut på rymdäventyr, glöm inte det.

    Well… en fyra dagar gammal nyhet men jag hade helt missat detta projekts utveckling. Att man den 11 Juli nu i år, äntligen var redo att stänga projektet rymdfärd. Att man testat klart, validerat och riskmitigerat så pass att Virgin Galactics moderskepp, VMS Eye, nu var redo för sin 22:a “take off” till nästa generationers semestermål “El Espacio”. Denna gång med fullsatt kabin i rymdfärjan VSS Unity och såklart var grundaren av Virgin, Sir Richard Branson, en av passagerarna. Till mitt försvar så jobbade jag i helgen och fokuserade på andra nyheter helt enkelt. Tur att man har vänner som kan påminna en om att allt inte handlar om underhåll av servrar och Confluencesidor dock!

    Att drömma stort

    Jag har aldrig drömt om en rymdfärd och även om jag gillar fart så känner jag att mach 3, som motsvarar 3704,4km/timme, är lite för fort. Mina drömmar är mycket mer jordnära än så. Sjunga och göra musik som når ut till den stora massan, det är jag glad om jag lyckas med. Jag må tala mycket om hur jag ogillar människor som hindrar min resa pga deras egna osäkerhet och rädslor. Jag talar även om mod och om hur jag drivs av att utmana mina rädslor, men rymdfärder… där går faktiskt gränsen. Men visst är det häftigt vad Virgin Galactic åstadkommit & jag kan på riktigt känna glädjen i passagerarnas röster när de svävar i planet och ser på jorden däruppe, ifrån rymden.

    Richard Branson ledarskap är verkligen något jag beundrar. Han tror på människans förmåga att få prova sig fram och lära sig längs vägen. Man talar om ”learning-by-doing” och precis som med barn så lär sig även vuxna bäst där det gör som mest ont… av våra misstag. Den typen av ledarskap kräver is i magen och att man har tålamod och är duktig på att kalkylera riskerna så att man vet när man måste kliva in. Jag får rysningar dock vid bara tanken på att lämna jordatmosfären…

    Tänk OM…

    I en framtid inte alltför långt bort kommer vi se hur researrangörer marknadsför sina exklusiva rymdresor.

    #drömmar #mod #virgin #galaxy #vacation #travel #ledarskap

    Källor:
    https://www.virgingalactic.com/articles/virgin-galactic-successfully-completes-first-fully-crewed-spaceflight/
    Se hela live streamen här: