Alla har problem

men alla är inte modiga nog att ”vela med sig” av det.

Jag förespråkar transparens och om hur det slår mig hur lätt det är att dela sina bra stunder på nätet. Det är ju inte så svårt egentligen. Det är när man är ”nere i skiten” och bara vill dra något gammalt över sig som är svårt att dela med sig av. Dels för att det kanske ligger något skamligt över det att man ”misslyckats” eller att man ”gjort bort sig”. Man vill inte att folk som kanske sagt ”Men” och ”Varför” skall ”få rätt”…  Men herregud människa. LÄGG AV. Dessa tankar är ju bara dumma. Livet är ju en resa. Upp och ned. Utan dalarna kommer inte topparna märkas och utan risker är oddsen att lyckas minimala. Huvudsaken är ju att du går framåt.

När jag tror jag vet hur folk mår

Det slår mig ofta hur jag tänker att jag vet hur folk mår utifrån deras social mediekonton. Men sen när jag träffar dem IRL så märker jag ju att, så är inte fallet. ALLA har ju problem. Med något. Problemet med sociala medier är ju att många mår dåligt av att se andras ”lyckliga” liv i tron att det är hela sanningen. Har man inte distans till det kan det ju bli minst sagt deprimerande att bara se när ”alla andra” har det man själv kanske saknar i just detta nu. Allt ifrån lyckade middagar, resor till varmare breddgrader, män som postar kärleksförklaringar till kanske stora familjer att fira jul utomhus på stora fina tomten med…

Att inte vara besvärlig

Folk vill ju inte vara besvärliga med att lassa ur sig sina problem hit och dit. En del gör det. Hela tiden och BARA negativa inlägg. Och handen på hjärtat. Det är fan deprimerande det med. Till slut orkar man inte ge mer hjärtan och hejjarop utan man vill typ bara skriva ”SÖK HJÄLP”…    Men sedan har vi ju dem som bara postar pussmunnar, sexiga selfies från gymmet och aldrig något negativt utan på sin höjd ett citat om att kämpa, typ.

Jag har full respekt för att man inte vill posta sina mörkaste stunder, de vill man ju liksom lägga bakom sig. Man vill inte bli påmind av FB om fyra år att ”just det, jag hade inga pengar den julen och satt ensam och grät till ”Kalle och hans vännjävlar””. BALANS mina vänner. Lite bra och lite dåligt. Vi behöver mer balans på sociala medier, och en del behöver ta bort sina konton bara, punkt slut. Om det inte får dig att må bra, säg tack och hej!

Voila, mitt ”ösa ur mig min skit till er”- balans

Igår morse, precis innan min ledarskapskurs började, fick jag nyheten att den andra lägenheten, som mitt företag i England äger, återigen trashats av den förra hyresgästen… Strax innan jul bytte vi ut dörren, även om vi var mitt i säljprocessen, för att grannarna skulle slippa odören ifrån lägenheten som INTE är i bra skick, låt oss säga så (se mitt tidigare inlägg om det är). Problemen med den lägenheten hopar sig och, ja nu börjar Brexit ge sig till känna också… som min far tjatat om ”Maria sälj skiten för snart kommer det bli problem”. Far, Jag hann inte bli av med skiten i tid. Jag har redan fått höra så mycket ”Åh ni skulle inte…” och ”Varför” osv. Tröttsamt.

Det är DÅ. Då jag måste hitta min glädje.  För vad som än händer. Så länge det händer saker och jag ”känner”. Så lever jag i alla fall. Och den dagen jag ger upp och slutar att känna – då är jag död. Jag brukar ofta ställa saker till sin spets när det känns så där deprimerande tungt. – ”Vad är det värsta som kan hända?” och sedan när jag fått perspektiv på det så brukar det kännas bättre.

Vad har du för knep när det känns tungt? Och glöm inte att vara snäll mot dig själv. Du gör så gott du kan och alla mår piss ibland. Ibland behöver man också BE OM HJÄLP för att en del saker är bara too much!