Del 3 – ”F*ck that sh*t, du är värd mer”

_{Detta är del 3 i en serie blogginlägg om självrespekt och välmående! Läs gärna del 1 och del 2 innan.}

När får vi lära oss hantera känslor?

I skolan får vi inte lära oss att själva ansvara för vare sig vår egen lycka eller hantera övermäktiga känslor och tillstånd av olika slag. Egentligen borde vi alla lära oss att stanna upp och reflektera då och då över varför vi känner som vi känner. Vare sig det är lycka, frustration, smärta eller något annat vi känner så är BRA att pejla av läget och medvetandegöra den inre kompassen. En del mediterar, andra promenerar eller gör något annat. Vad får dig att koppla av och få tid för reflektion? Kanske när du kör bil eller åker buss? I alla fall, försök stanna upp och reflektera över dina känslor då och då, det fick jag i alla fall lov att göra, i fyrtio års ålder. Well, bättre sent än aldrig, eller hur?

Varför vi bör göra det kan verka självklart för vissa och oklart för andra. Det handlar om att träna upp hjärnans förmåga att förutse situationer och till viss del förebygga reaktionerna som kommer därmed. Både professionellt och privat har vi mycket att tjäna på det rent hälsomässigt och ”att bli omtyckt”- mässigt. Ingen gillar folk som inte kan behärska sig. Det kan vara rent av obehagligt att behöva arbeta med dessa ”oklara” individer och allra helst att bo med dem!

Alla får vara med – eller?

Vi lär oss tidigt, redan i förskolan, att ”alla får vara med och leka” och att ”be om ursäkt för se, nu gjorde du ju Maria ledsen”. Men sen kommer chocken. För i vuxenlivet är det inte så. Då står vi där helt själva. Ingen ”fröken” kommer att tala om för min eller din chef, kollega, granne, kompis eller partner att hen får oss att må dåligt eller känna oss otillräckliga, kanske rentav utnyttjade. 

Ensam är bästa dräng

DU måste inse det. DET är ett faktum. När det kommer till kritan så har du bara dig själva att lita på till 100%. Om du till och med sviker dig själv, då är det kört. Varför skall någon annan respektera dig när du inte ens klarar av att respektera dig själv? DU måste känna efter vad det gör med dig att gå emot din egna inre kompass, vad är egentligen kostnaden. Vad gör det med din motivation, och även på lång sikt, hur påverkar det din hälsa?

DU måste därefter fatta beslutet. ”Should  I stay or should I go” i den situation (om någon) du befinner dig?  Ingen annan är ansvarig för dig och din framtida lycka. Det är DU.

Men var inte rädd. Du kommer inte att dö för att du sätter dig själv i första rummet. Tänk på hjälp till självhjälp. Hjälp dig själv innan du hjälper andra. Precis som på flyget ni vet, med syrgasmaskerna. 

Kram på er och glöm inte att DU är viktig!

Hoppa direkt till sista delen i bloggserien här!