För Sverige i tiden!
För det går åt RÄTT håll! Detta är ett inlägg om att det inte alls bara är kört och orättvist.
Så sätt dig skönt och hämta en kopp te. Lyssna på sommarpratet länkat längst ned i inlägget för att få ännu mer positiv insikt!
Jag kan inte hjälpa det. Att jag ogillar allt snack om hur orättvist det är? Det ökar väl knappast motivationen? Det är ju dessutom knappast ”männen av idag’s” fel att det blev så skevt? Kan vi börja agera och sluta snacka?
Det gamla gardet, ja, de faller ju ändå bort av naturliga orsaker sakta men säkert och då är vi redo, både män och kvinnor.
Faktum kvarstår
Faktum är att statistiken visar att vi kvinnor har idag samma förutsättningar att lyckas, precis som männen… ✅
Samtidigt som:
🔴 kvinnor fortfarande har lägre lön, generellt, i jämförelse med de jämbördiga männen
🔴 det ligger kvinnan i fatet att hon föder barn… och därför är borta en del under sitt arbetsliv…
🔴 kvinnor utövar ”bluffsyndromet” (engelskans ”imposter syndrome”) i större utsträckning än våra ”fellows” vilket är destruktivt för vår plats i företagen
🔴 kvinnor är underrepresenterade i styrgrupper och i styrelserummen
Vi saltar ömsom smeker
När jag i helgen lyssnade på Emmas sommarprat kände jag att det den pågående ”kamp” som jag faktiskt är så trött på, särskilt efter 8:e mars, verkligen känns förlegad. Det ältas och strös salt på sår samtidigt som det smeks ömt över ärren från svunna tider.
Kommer vi kunna
börja TRO & VERKA för en förändring, mentalt menar jag. Det är en så viktig pusselbit i detta dilemma. Om vi bara kollar i backspegeln så kör vi ju garanterat i diket… och med oss tar vi småttingarna. Visserligen med bälte och säkert coronaanpassat… men vad hjälper det?
Ekokammarnas makt
Att älta är ungefär samma sak som att prata och prata om något som varit men utan att gå vidare… Det kommer ta tid och kräva åtgärder för oss att bli fler kvinnor i styrelserummet. Det kommer ta tid, men vi kommer bli fler som tjänar lika mycket som de jämbördiga männen. Om vi vågar lämna våra små ekokammare.
Pepp eller depp
Jag vet inte hur det är med er – men för mig funkar det inte. Snack om medsystrar som måste hjälpa varandra trots orättvisor. Snack om att inte ge upp utan finnas där för varandra. -”Vaddå?”, tänker jag.
Ska vi köra samma klubb för inbördes beundran, kvinnliga bastuklubbar, som de vi menar har satt oss där vi sitter? Eller ska vi ta en titt i spegeln och faktiskt inse att vi också har en del i det hela och börja tänka hur vi går vidare? Mycket ligger djupt nedärvt från generationer innan vår.
Låt oss börja med att tro
Tro på statistiken som visar att vi faktiskt har samma förutsättningar. Tro på våra unga, att de inte kommer låta det fortgå. Låt oss börja sluta mata på med destruktivt snack om att ”det är som det är och det är orättvist – gilla läget – men ge inte upp”. Vem blir peppad av att höra det?
Nudging och kvotering
Samhället kan behöva åtgärder som kvotering och nudging för att få rätsida fördelningen i näringslivet. Vi kan ju inte sluta föda barn… Vi kan ju inte heller anmäla var och varannan man som vill jobba med små barn för då fortsätter bilden vara skev – åt andra hållet.
Att kvoteras in OCH vara kompetent
Jag är egentligen emot kvotering rent principiellt… Jag vill väljas in i styrelser för att jag är kompetent. Jag kan däremot se fördelen med att använda kvotering som ett sätt att skynda på processen och är således öppen för diskussion.
Nudging – att se männen
Andra incitament för att komma åt problemet med frånvaro efter förlossning, vabbning etc. är att se männen. Detta löser på sikt problemet med självkänslan efter ett år hemma med blöjbyten… då det kommer gälla alla.
Vi har redan börjat ändra mindset
Detta är en het potatis… att kvinnan, som offrat sin kropp i nio månader – inte ska få vara hemma efter det så länge som hon vill??
Well, Det är ett måste att dela på föräldraledigheten till större utsträckning. Om vi vill ändra det fundamentala i vårt mindset som är kvar i forntiden. Att kvinnan tagit större ansvar hemmavid har satt stora spår i självkänslan professionellt och i lönekuvertet.
Lider du av imposter syndrome?
Att gå hemma för länge (samma vid arbetslöshet!!!) leder ofta till låg självkänsla och sämre förutsättningar att motivera (för sig själv och därmed andra) och lyfta/se sina kvalitéer. Vi drabbas av imposter syndrome, ”blufftankar”, att vi inte är bra nog. Det gör inte magi i plånboken!
Fake it and you’ll make it
Hur kommer man ur det? Well, ”Fake it and you will make it” (och lite make-up om man känner sig glåmig) kan vara ett sätt att övertala sig själv att man absolut duger. Det har hjälpt många (särskilt män (utom möjligen make-upen) tro mig!!!) så varför skulle inte vi använda oss av detta mentala, briljanta knep för att våga ta vår förtjänta plats?
Vi kan inte ha kakan och äta den, tyvärr.
Vill vi ha ”samma lika” måste vi släppa efter på det som vi kanske ansett vara vår rättighet… rent biologiskt. Vi kan inte förvänta oss en förändring om vi inte vill ändra på något. Då blir det som det alltid varit.
Era åsikter emottages varmt här på bloggen eller på annat vis där ni hittar mig! Pga SPAM så måste vi be er registrera er för att kommentera i bloggen, men det går fort!
❤️
Länk till Sommarprat i P1 med Emma Leijnse