Jag heter Maria och jag är medberoende

I Sverige växer mer än 30% upp med föräldrar som utvecklat någon form utav beroende. Mörkertalet är stort. Ett missbruk, det kan vara allt ifrån alkohol till spelmissbruk, är något som påverkar i flera generationer. Varför lyfter jag då detta ämne på min blogg? Jo, därför att det är många som är just medberoende, dvs lever med eller har någon i sin närhet som är en missbrukare av något slag och som låter det ha någon form av påverkan på sitt liv.

Att sluta hjälpa den sjuka är svårt – men ett måste om man vill hjälpa

Så sent som idag fick jag två SMS. Far ville låna pengar till ”mat” och tro mig, det gör ont. Det är inte lätt att säga nej till någon man älskar men idag är faktiskt första gången som jag, trots två samtal (jag svarar inte) och två SMS, som jag inte har fört över pengar när han bett om det. Det är fan inte lätt och jag känner ett svagt motstånd i mig, men jag har lärt mig att det är ett måste för att inte bidra till den sjuke, i det här fallet, alkoholistens missbruk.

Toppen av isberget

På varje alkoholist finns det, beroende på givetvis, ofta väldigt många medberoende. Tänk er en person som är alkoholist och som har barn, partner, föräldrar, svärföräldrar, familj, vänner, kollegor, grannar m.m. Denna person påverkar troligen, ofta omedvetet, alla dessa personer i dess omgivning med sin sjukdom.

Ett kostsamt samhällsproblem

Det blir tyvärr negativa ringar på vattnet… Det vi inte tog hand om igår kostar nu samhället väldigt mycket i form av psykisk och fysisk ohälsa, kostnader för resurser för att hantera dessa tillstånd och konsekvenser därtill, sjukskrivningar, självmord, olyckor och sist men inte minst, uteblivna skatteintäkter pga arbetsoförmåga, förtidspensioner, sjukskrivningar etc.

Det är olagligt att inte se

Barnens trygghet är ett samhälleligt ansvar. I Sverige så har personal i hälso- och sjukvården, tandvården och omsorgen an­mäl­nings­skyl­dig­het enligt socialtjänstlagens kap 14 § 1. Det räcker att det finns misstanke om risk utan bevis. 

Det borde vara olagligt även av dig och mig, att inte agera

Det är vuxnas ansvar att göra en orosanmälan om man bevittnar, misstänker eller hör något som på något sätt inte är en lämplig situation för ett barn. Det kan vara så att du är nära anhörig, granne, vän till familjen eller kollega. Att låtsas som att det inte existerar en misstanke är en feg och ansvarslös handling. Är du osäker, bolla med någon annan vuxen eller ring 11414 och bolla med dem. 

Äpplet faller inte långt…

Att äpplet inte faller långt ifrån trädet, det har man ju också hört.  Mina föräldrar skilde sig när jag gick i första klass i Snättringeskolan i Huddinge. Barn påverkas som mest upp till sex års ålder. Ända fram tills mars 2017 var jag säker på att min fars missbruk inte påverkat mitt sätt att vara och tänka märkvärt. Jag trodde nog jag var som ”jag borde” utifrån mitt DNA och så,  dvs. ”snäll och omtänksam”. Att jag alltid gjorde avkall på min egna vilja eller mitt egna behov och absolut inte kunde säga nej om jag inte hade annat inbokat, slog mig aldrig som något konstigt. 

Även mor har sagt att hon ser far i mig ibland när jag blir irriterad. Missförstå mig rätt, min far är världens snällaste, hjälpsammaste och mest drivna person med humor, men han kan vara jävligt arrogant och elak om han känner sig stressad eller trängd. Och just den sidan är inget jag strävat efter att efterapa direkt. 

Genom att prata mer om detta problem och avdramatisera är det min förhoppning att vi kan öka välmåendet på sikt. Kalla mig naiv. Jag kommer i en serie blogginlägg i alla fall belysa detta ämne då det är något som figurerat överallt! På arbetsplatsen, i offentliga sektorn och i en familj nära dig…

Har du en historia du vill dela med dig av, hör gärna av dig till mig via e-post till feelgood@konomi.nu.