Rymden nästa?

Det gäller att checka läget och ta selfies med moderskeppet innan man ger sig ut på rymdäventyr, glöm inte det.

Well… en fyra dagar gammal nyhet men jag hade helt missat detta projekts utveckling. Att man den 11 Juli nu i år, äntligen var redo att stänga projektet rymdfärd. Att man testat klart, validerat och riskmitigerat så pass att Virgin Galactics moderskepp, VMS Eye, nu var redo för sin 22:a ”take off” till nästa generationers semestermål ”El Espacio”. Denna gång med fullsatt kabin i rymdfärjan VSS Unity och såklart var grundaren av Virgin, Sir Richard Branson, en av passagerarna. Till mitt försvar så jobbade jag i helgen och fokuserade på andra nyheter helt enkelt. Tur att man har vänner som kan påminna en om att allt inte handlar om underhåll av servrar och Confluencesidor dock!

Att drömma stort

Jag har aldrig drömt om en rymdfärd och även om jag gillar fart så känner jag att mach 3, som motsvarar 3704,4km/timme, är lite för fort. Mina drömmar är mycket mer jordnära än så. Sjunga och göra musik som når ut till den stora massan, det är jag glad om jag lyckas med. Jag må tala mycket om hur jag ogillar människor som hindrar min resa pga deras egna osäkerhet och rädslor. Jag talar även om mod och om hur jag drivs av att utmana mina rädslor, men rymdfärder… där går faktiskt gränsen. Men visst är det häftigt vad Virgin Galactic åstadkommit & jag kan på riktigt känna glädjen i passagerarnas röster när de svävar i planet och ser på jorden däruppe, ifrån rymden.

Richard Branson ledarskap är verkligen något jag beundrar. Han tror på människans förmåga att få prova sig fram och lära sig längs vägen. Man talar om ”learning-by-doing” och precis som med barn så lär sig även vuxna bäst där det gör som mest ont… av våra misstag. Den typen av ledarskap kräver is i magen och att man har tålamod och är duktig på att kalkylera riskerna så att man vet när man måste kliva in. Jag får rysningar dock vid bara tanken på att lämna jordatmosfären…

Tänk OM…