Svensk sommar och jag, jag städar
Världen öppnar äntligen upp mer och mer, mitt i svenska regeringskrisen. Efter nästan ett och ett halvt år av isolering och restriktioner. Vi börjar leva igen även om vi lärt oss en dyr läxa. Numera tvättar vi händerna som aldrig förr och vi ser oss snopet om om vi råkar nysa ”in public”. Vissa använder munskydd av respekt för andra medan andra vägrar och menar att det dödliga viruset är en konspiration för att ”ta död” på de svaga och för att de rika skall bli än rikare.
Systemet fungerade sisådär
De senaste veckorna har varit fantastiska! Jag inledde sommaren med ett nyrenoverat hus. Det firades med att gå på Gröna Lund med mina barn och superfina kompisen Amanda. Förutom att vi ansåg att systemet för att ”bibehålla avstånd” fungerade sisådär på Grönan, så hade vi fem härliga timmar i sol och värme där vi skrattade, väntade och grät! Ja, jag utmanade mig och åkte Ikaros och då gråter jag. När jag är rädd för mitt liv. Bara en sådan sak. Mor har precis varit på besök över midsommar och vi har fått härliga dagar med henne och nu känns det lite tomt. Jag tvättade bilen på lunchen och fönster på eftermiddagen, fördelen med hemarbete, man sparar tid. Sedan har vi tittat en del på fotboll. Det blev lite av en besvikelse då Ukraina vann mot Sverige med 1-2 i övertid. Vi tittar inte like mycket på EM längre… om man säger så.
Accelererar och skapar balans i mitt liv
Mina tidigare ansträngningar börjar äntligen ge utväxling. Jag accelererar nu samtidigt som jag skapar mer balans i mitt liv. Har ni någonsin varit med om att känslorna går som en jojo upp och ned? Allt för att man har tagit på sig lite för mycket och när kortisolnivåerna är höga över längre tid så börjar man reagera häftigt på m i n s t a l i l l a . I mitt fall letar jag ju dessutom efter en livspartner som kompletterar och förgyller min vardag istället för att fylla den med tomhet, ännu mer längtan och slutligen kanske till och med oförtjänt skuld och sorg. Få saker är så dränerande som en dålig relation har jag lärt mig. Idag vet jag vad jag vill ha och vem jag är. Det är inget fel på mig, men jag kan vara mycket att hantera, för den osäkra mannen.
Reflektion…
Ägnar du större delan av tiden åt att grubbla över ”signaler” och textmeddelanden? Ja då kan det vara läge att ”tänka på refrängen”…
Att vara otillräcklig och ändå 100%
Är man en doer och optimist med medberoendebeteende, som jag och så många andra, ja då händer ofta saker på samma gång. Jag upplever ofta att jag förväntas leverera över 100% i alla roller och där har jag varit nu i några år. Det har fått mig att känna mig otillfredsställd, frustrerad och med en känsla av att alltid vara otillräcklig. Det är inte hållbart i längden och det vet ni alla som någonsin varit där. Det som hjälpt mig överleva denna period med gott mod är nog, förutom mina fantastiska och tålmodiga barn, träning, musik, power naps (tack covid-19) och min vetskap om varför jag reagerar som jag gör när jag gör det (stress), varför jag gör det jag gör (målbilden är tydlig för mig) samt min förmåga att kunna prioritera när det väl gäller (brinner det gäller det att kunna släcka branden).
Att bygga kompetens och mod
I vår har jag, trots corona, fått hänga med härliga människor och bland annat gått klart en ledarskapsutbildning och dessutom certifierat mig som styrelseledamot, online. Allt detta för att bygga min kompetens och mitt mod att aktivt söka och ta mig an uppdrag i en rådgivande styrelse eller som ledamot i en bolagsstyrelse. Jag vill ju verksamhetsutveckla och arbeta strategiskt och jag tror verkligen på att vidareutbilda sig i grunderna innan man kastar sig ut. En del får ju erbjudanden kastade på sig bara för att de är så omtyckta och fantastiska. Inte jag, jag får ofta jobba ganska hårt för att få det jag vill ha.
Plåstra om andras sår?
Jag har dessutom tackat ja till en anställning efter 15 år som egen företagare. Som om inte detta vore nog är jag nu bara ett steg bort från att stänga J17 Properties Ltd., bolaget i England. Detta bolag, som startades som ett plåster på någon annans sår, har legat över mig som en våt filt sedan starten 2017, så snart skall jag fira också.
Salta tårar som stänkare
I Maj fattade jag ett svårt beslut. Jag lämnade ”mitt” coverband. Det var inte lätt. Ni vet att jag älskar att sjunga och ja, jag har såklart gråtit över detta. Ur tårar kommer styrka. Det blev ett lyckat skifte dock. Jag känner stolthet i beslutet. Från att troligtvis spridit en hel del frustration i bandet, vilket inte är likt mig, skiftade jag fokus på saker jag faktiskt kan påverka. Min egna lycka, min familj, min träning och mina kommande låtsläpp. Där jag lägger min energi och fokus är där det händer, så det gäller att lägga den på RÄTT saker. Låt oss nu fortsätta avnjuta svensk sommar när den är som bäst. Sol, glass, fotbolls EM utan Sverige och människor fulla med hopp om en bättre framtid i vår vackra stad. Jag är taggad – är du?