Tankar från ett gym
Att träna… Kan vara så himla tråkigt… Igår körde jag ute i gymmet. Ni ser på min blick att jag fick nog efter att ha kört ”benpass”… för fy vad tråkigt det är. Tur att min dotter fått in rutinen i gymmet så hon kan peppa, pusha och instruera mig. På så vis så jag kan fokusera. På musiken – i mina hörlurar. Och så en annan sak jag märkt när jag gymmar med någon annan är att jag gärna börjar larva mig. Typ överdriva eller ”spela body builder”. Det är rätt oseriöst egentligen. Och det har såklart med min egna osäkerhet att göra. Jag vet ”hur man gymmar” och hur maskinerna fungerar, jag känner mig bara så fjantig, jag kan inte hjälpa det. Jag vill ju såklart se ut som de som tar det 120% seriöst men har svårt att gå in i det så…
Allt kanske inte kan vara roligt… okej då
Att träna det som man kanske INTE tycker är så roligt, är tyvärr det som ofta ger resultat, eller är det bara något jag fått för mig? Jag älskar ju Dans Step då jag verkligen känner att jag har roligt och svettas så det står härliga till. Dock ser jag ju ingen skillnad what so ever när det kommer till min fysik. Jag har väl hyfsad kondition och kan reglera min vikt +-2 kg men that’s about it. Jag har alltid tänkt att ”det skall vara roligt – annars får det vara”. Men NEJ, jag börjar inse nu att det tänket ger mig inte det resultat jag vill ha. Dvs mer muskler och slimmare bål. Det får mig på gott humör, absolut, men inte blir jag mer fit. Jag måste alltså UT I GYMMET mer!
Övning ger färdighet
Att hänga ute i gymmet däremot får mig lätt ofokuserad. ”Titta där står hon och fotar sig själv, gud vad pinsamt, det skulle jag aldrig våga, Och se där, en sån tisha har ju jag med, har han sprungit Midnattsloppet alltså, där ser man och titta på de där två, åh vad gulliga, de ser så kära ut och verkar samarbeta så bra”. Och så där låter det i mitt huvud ungefär hela tiden… jag måste hitta ett sätt att bli bättre på att stänga av helt enkelt. På löpbandet funkar det bättre för då är jag fokuserad på musiken.
Tänk att det ska vara så svårt
Jag drivs av glädje tror jag, och förändring utav exempelvis, rutiner. Jag är ingen rutinmänniska och blir ganska lätt less på människor som måste ha det på ”ett visst sätt” och vips börjar jag undra: -”är jag likadan?”, som vill ha mina danssteppass varje vecka… även om de sabbar i princip hela kvällen eftersom jag måste åka hemifrån när barnen precis kommer från skolan och inte kommer hem förrän efter de ätit i princip…?
Vissa saker måste man tugga i sig bara helt enkelt!
Min dotter tror jag kommer lära mig gilla gymmet efter några gånger när jag börjar se resultat. Jag hoppas det och vill tro henne. Det är ju ändå jag som implementerat hennes ”grit”, tror jag. Lite cred till hennes far dock… som varit mycket mer sportsligt målmedveten än jag någonsin kunde ens drömma om…
Tack för att ni läst och kör så det ryker – ute i gymmet.. och glöm inte att välja en playlist som får er känna er oövervinnlig, denna kanske?
Playlist på Spotify 
Top 100 Sweden playlist on Deezer 
Uppvärmning och avslutning… Addicted to progress
EXPOSED BY DEPRESSION?
Well, today is World Mental Health day so let’s give it some light from another angle than the ones depressed. There’s always people affected by the ones depressed as well and far from everybody that are depressed acts in silence…
What it looks like?
I know or have met many people whom I believe suffer depression in some way. Sometimes it clearly shows, sometimes it doesn’t… Some have shown true narcissist charachteristics, it is all about them and they believe you are not supporting them enough.
Some where just seeking attention by acting in an unproper way showing lack of respect numbers of times in favor of their own, sometimes disqusting, needs. I’ve also learnt that I cannot be of help to all of those reaching out/being exposed to me IRL and here, on Social Media… even if I sometimes tried. The thing with being kind, happy and polite is that sometimes people that may not know you well, reach out to you as a way to try to get some of that ”nice shit” you seem to have. I learned to say no to that. I have enough challenges in my own life.But, We can always try to be kind to eachother and show respect. To be brutaly honest is not showing the above. Having that said, don’t take shit just because people maybe depressed but they might need professional help. Leave quick (if toxic) and/or do the necessary if needed or if children (or if they are children) are involved (contact parents, social services, police etc).
When enough is enough
I have sometimes had to verbally respond back as brutal/transparent as I’ve been attacked, even if that hurts in a way. But I am not mother f-ing Theresa.
I have also had to cut off some really close friends of mine due to their (according to me) lack of insight that they actually need help…
That also hurts, but I’ve learnt from being a
co-addictive daughter all life, to avoid people who does not show me the respect I deserve (and so do you!) even if I feel sorry for them.It might sometimes seem depression brings out the worst in people. You might feel they are actually disqusted by other stronger & seemingly happier souls. I still do believe in mutual respect and to cut off contact with energy thieves as a way to own your own mental Health. I hope that makes any sense to you.
We all must own our mental health & not let ourselves get infected by the toxic from depression.❤️
Below some pictures from WHO about different depression use cases!
❤️ Please share as SHARING IS CARING ❤️
Utsatt för depression
(Nedan text med google translate då jag skrev på engelska…)
Idag är det World Mental Health day så låt oss ge det lite ljus från en annan vinkel än de deprimerade. Det finns alltid människor som påverkas av de deprimerade också och långt ifrån alla som är deprimerade agerar i tystnad…
Hur ser den ut?
Jag känner eller har träffat många människor som jag tror lider av depression på något sätt. Ibland visar det tydligt, ibland inte … Vissa har visat sanna narcissistisk karaktäristika, allt handlar om dem och de tror att du inte stödjer dem tillräckligt. Några var bara att söka uppmärksamhet genom att agera på ett olämpligt sätt och visa brist på respekt många gånger till förmån för sina egna, ibland motbjudande, behov. Jag har också lärt mig att jag inte kan vara till hjälp för alla som når ut/blir utsatta för mig IRL och här, på sociala medier … även om jag ibland försökte. Saken med att vara snäll, glad och artig är att ibland människor som kanske inte känner dig väl, når ut till dig som ett sätt att försöka få lite av den där ”fina skiten” som du verkar ha. Jag lärde mig säga nej till det. Jag har tillräckligt med utmaningar i mitt eget liv.
Men vi kan alltid försöka vara snälla mot varandra och visa respekt. Att vara brutal ärlig visar inte ovanstående. Med det sagt, ta inte skit bara för att folk kanske är deprimerade men de kan behöva professionell hjälp. Lämna snabbt (om giftigt) och/eller gör det som behövs om det behövs eller om barn (eller om de är barn) är inblandade (kontakta föräldrar, socialtjänst, polis etc).
När gränsen är nådd
Jag har ibland varit tvungen att verbalt svara tillbaka så brutalt/transparent som jag blivit attackerad, även om det gör ont på något sätt. Men jag är moder Theresa. Jag har också fått stänga av några riktigt nära vänner på grund av deras (enligt mig) brist på insikt om att de faktiskt behöver hjälp … Det gör också ont, men jag har lärt mig av att vara en medberoende dotter hela livet, för att undvika människor som inte visar mig den respekt jag förtjänar (och det gör du också!) även om jag tycker synd om dem.
Ibland kan det tyckas att depression tar fram det värsta hos människor. Du kanske känner att de faktiskt är avskyvärda av andra starkare och till synes lyckligare själar. Jag tror fortfarande på ömsesidig respekt och att bryta kontakten med energitjuvar som ett sätt att äga din egen mentala hälsa. Jag hoppas att det är vettigt för dig.
❤️ Nedan bilder är från WHO och beskriver omika typer av depression och livsscenarios! Dela gärna! ❤️
Och för att bli kanske lite gladare, lyssna gärna på min EP!
SLIDE PACK ON DIFFERENT SCENARIOS FOR MENTAL ILLNESS – sharing is caring ❤️
Bilder framtagna av WHO för att skapa ökad insikt om psykisk ohälsa – dela gärna! ❤️ Jag blir så trött…
Den känslan när man missat en kritisk deadline… ”F- you” till en själv liksom… :/ på mig själv. Om jag bara…
Lätt att vara efterklok, eller inte
Ja, kära läsare. Här sitter jag nu och känner mig alldeles gråtfärdig. Jag som var så glad imorse när jag låg kvar länge i sängen och drog mig utan stress. Jag har nämligen tagit ledigt idag bara för att, i god tid, göra det vars deadline inte ännu passerat…
- preppa ytterliggare inför releasesläppet nästa vecka
- skicka ut pressrelease till lokala aktörer där jag bor
- plugga och skicka in en uppgift om Kundresan, väldigt intressant för övrigt med automatiserad marknadsföring…
- SAMT (det kanske viktigaste) skicka in en grym låt till Melodifestivalen 2022
Jag var säker på att deadline var 27/9. I ett samtal med en vän nu på morgonen, som hjälper mig med min release, får jag veta att jag alltså hela förra veckan idlat, i onödan eftersom sista ansökan visade sig vara i Fredags den 17:e. Där gick luften ur mig. Jag har haft all tid i hela jä-la världen att skicka in denna förra veckan men jag tänkte att jag gör det sen… NEJ MARIA, man gör inte saker sen, man gör de på en gång. Återigen har jag fått bevista för mig att ”sen” sällan blir bättre…
Kundresan
Hade Melodifestivalen haft rätt marknadsförare på plats så hade de fångat upp mig i min KUNDRESA ”drömmer om att vara med i Mello men hur gör man” när jag googlade på ”deadline Melodifestivalenansökan 2022” och hamnade på någon sida där jag alltså såg fel. Eller snarare blandade ihop öppningsdatumet, 27/8, med sista datum. Marketing automation kursen jag tar nu är intressant och visar verkligen vad man kan göra, och gör, med all data som vi lämnar efter oss då vi rör oss, surfar och interagerar på olika plattformar. Det är ett komplext ecosystem som kräver ett gäng verktyg dessutom för att kunna automatisera och realisera upplevelsen, som det numera handlar om.
Martech – Marketing Technology, är mappning av många verktyg och system som finns för att nå satta mål inom marknadsföringens nya ansikte där vi skapar relationer till kunderna och läser in oss på deras beteenden. Får dem att känna sig utvalda, sedda (stalkade??), och speciella när de träffas av reklam som ligger precis i tiden för vad de är på väg att göra. Smart. Att se det positiva
är inte alltid så lätt. Men det är som man säger, det man inte har i huvudet får man ha i fötterna eller plånkan… Dock är det ju som så att momentum är så viktigt. Har man investerat i ett projekt så är det då man skapar momentum, inte ett år efter. Så nu sitter jag alltså här och är enormt besviken på mig själv. Hade sparat en grym låt för att skicka in som nu alltså får vänta, ett år… om den ens känns lika grym då. Jag kanske släpper den som singel istället lagom till jul.
Positivt, se det positivt
Ibland har man lust att bara skrika HÅLL KÄFTEN när någon försöker få en att se det positivt. Jag vill älta om inte för evigt så åtminstone för en liten stund. Jag behöver det för att gå till botten med varför det blev som det blev. Hur f-n kunde jag vissa en så viktigt deadline? Vilken sida tittade jag på? Varför tittade jag inte en extra gång? Och så vidare. Jag behöver smälta mina misstag för att kunna ta lärdom av dem. Ibland, när man tycker att man gjorde allting rätt, ja då är det väldigt svårt att stå ut med sig själv.
Learning by doing
Men sedan ha jag ju mitt favorituttryck som är just att lära genom att göra. För om jag inte gjorde fel, hur skulle jag då kunna göra rätt… eller rättare sagt, om jag alltid gjorde rätt, så skulle jag ju inte uppskatta att göra rätt lika mycket som jag gör när jag gjort fel… hänger ni med på mitt resonemang?
Så, nu känns det lite bättre så TACK för att ni lyssnat. Nu tar jag nya tag och fokuserar på Happy Ending istället för sura miner över saker man ej kan göra ogjorde.
Kärlek!
To- do lists. Ett bra sätt att inte glömma – och ändå blir det knas ibland. Jag älskar to- do listor och använder de flitigt.
Jag är just nu på sista punkten på väg till den i mitten… jag drömmer mig bort till min resa i somras till Toscana. Ta mig tillbaka.Nytt namn och blogg
Från och med nu går jag under namnet Maria Rodhe och därför har vi flyttat bloggen till den här adressen
Den gamla bloggen kommer inom kort vidarebefordras till den adressen.
Jag bloggar under regi av bloggportalen https://christiana.se som också har byggt min blogg.
”Musik ska byggas utav glädje”
Så sjöng Lill Lindfors 1978. Sanningen är nog dock att musik ofta byggs av sorg och smärta, håller ni med mig? Att sjunga är för mig som balsam för själen. Vad har du för något som kan hålla dig vaken hela nätterna om det så vore? DET är DITT balsam för själen – ta vara på det! När jag är ledsen håller musiken mig uppe och när jag är glad blir jag om än möjligt, gladare.
Musiken är min passion
Att sjunga är något jag gjort i hela mitt liv – det har blivit (eller varit från födseln?) min passion. Till en början sjöng jag som sexåring i mitt barnhem på Blästervägen, med Malin. Vi lekte ABBA i hennes vardagsrum och jag var Anne Frid och Malin var såklart Agnetha. Senare sjöng jag dagligen i skolan på Adolf Fredrik – där man inte fick ”sticka ut” och förstöra ljudbilden men man fick lära sig om harmonier och att läsa noter och att öva in texter och följa dirigenten! Efter skolan tog jag chansen hemma eller i bilen på väg någonstans, glad och ibland även ledsen. Det som blev mitt livs vändning dock, och som ledde till det jag gjort hittills i min, än så länge korta populärmusikaliska karriär, var mitt nynnade på kontoret 2018. Vem kunde ha trott detta? Inte jag i alla fall.
Vem får ta plats?
Det gäller att vara kritisk när man är i studion… och att lyssna om och om igen tills man känner sig nöjd. Men när det gäller att ta plats skall vi sluta kritisera oss själva så hårt! Våga ta plats och våga ta för dig Ingen annan kommer strö rosor längs din väg… Att ”ta plats” har inte varit min grej. Snarare tvärtom. ”Tänk inte på mig”- tänket har präglat större delen av mitt liv faktiskt, och det tänket bäddar för bitterhet i slutändan. Det biter mig än idag ”i svansen” och jag jobbar på det, tro mig. Positivt tänkande. Att inte hela tiden försvara mig själv genom att lämna öppna dörrar att INTE tacka ja, till alla jag frågar om något … så dumt. Vem bestämmer vem som får ta plats och inte? Att min mor såg (hörde) min talang och sökte in till musikskolan i Stockholm åt mig som nioåring – är jag evigt tacksam för! Det var ett steg i rätt riktning då musiken fick mig att åtminstone börja våga ta mer plats än innan!
Mitt livs roligaste projekt
Just nu arbetar jag på mitt livs roligaste projekt – min första EP och ”Maria Rodhe”, artisten! Jag har varit i södra Sverige på min semester och spelat in fem nya låtar som jag kommer släppa i början av September. På min resa till och från Falkenberg fick jag tid för reflektion och inspiration då Sverige, minst sagt, är fyllt av kor och vacker natur!
Falköpings vackra kyrka överraskade med upplyst glasgolv fram till predikstolen och koret. 
På Basta Kvarn Kafé samsas vi med ankorna och ankorna samsas med en fisksort, som kan vara röding, i dammarna. Ett idylliskt vattenhål i mitten av ingenstans. Om att bekämpa negativt tänkande…
Att släppa en EP i nytt namn är det läskigaste jag gjort. Jag menar, tänk om ingen gillar min röst eller musik… Fast hallå… så kan man ju inte tänka. Det är ju just dessa negativa tankar som hindrar mig, och DIG(!!!), att faktiskt uppnå våra drömmar. Så, jag bestämde mig för några år sedan att inte låta dessa tankar stoppa mig längre. Jag har verkligen insett tankens makt och om du tänker på det så tror jag även du vet det. Fortfarande låter jag den ta över ibland och jag försöker verkligen medvetandegöra dessa tillfällen men tusan vad det är svårt..
Teamwork makes the dream work
Jag har ett bra team med mig då jag insett att ensam är inte alltid starkast och om det finns de som vandrat före mig, varför inte ta hjälp av dem om möjlighet finns? ”Teamwork makes the dream work”, inte sant? Jag hoppas du vill följa mig på min resa och att du även, redan nu, börjar följa mig på mitt Instagramkonto (länk på bloggen) om du inte redan gör det. Jag kommer behöva DIN, och alla andra i min krets, stöd att göra detta!
En fika med utsikt över Rödtornet i Vadstena går inte av för hackor heller! 
Falkenberg by night… Se solens strålar närma och allt blir återfött
Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan Ja, så sjunger Bianca i sin version av sommarpsalmen från mitten av 1600- talet, ”Den blomstertid nu kommer”, sommarvisa. Så har även jag sjungit många gånger i olika kyrkor runtom i Stockholm. Ni förstår, när jag var yngre, sisådär en tio år, då fick vi ha avslutning i kyrkorna. Då var Svenska kyrkan något vi var stolta över. Det var något att ”visa upp” och träffas i. Det är ju trots allt våra skattepengar som finansierar verksamheten. På den tiden, vi snackar mitten på åttiotalet, var ”Idas sommarvisa” inte undantaget och jag, jag sjöng tonsäkert min andrastämma utantill med alla andra skolkamrater.
Sekulärt samhälle till trots
Idag är det nästan så man skäms, dels över Svenska kyrkan som organisation vars skandaler fått många att till och med lämna organisationen. Men även över vår regering som i princip uppmanar oss att inte ha högtider i våra kyrkor då det riskerar skapa utanförskap. Detta trots att Sverige anses vara ett av de mest sekulära samhällena i världen. Snacka om snopet, att vår historia liksom suddas ut.
Träning som man minns
Idag gick jag upp lite tidigare än vanligt för att hinna in till Odenplan för att köra mitt favoritpass, Dance Step, på mitt gym. Jag parkerade vid Gustaf Vasas kyrka där jag sjungit med AF (min skola) flera gånger. Annika, instruktören, hon var grym! Hon sa knappt något utan bara pekade och förvarnade om nästkommande steg, sjukt rutinerad!
Det ska kännas att man tränat och man ska känna sig lite ”upp & ned” och… man skall svettas! Vi visar hänsyn
Vilken ovanlig känsla det är nu när man släppt på restriktionerna och tillåter fler på gymmet. Vi måste förstås fortsätta visa hänsyn, men om vi bara stannar hemma när vi mår dåligt, tvättar händerna ofta(re) och nyser/hostar i armvecket, så är vi en bra bit på väg! Jag har till och med tagit första sprutan nu för att underlätta vid eventuella resor så småningom.
Adolf Fredriks kyrka och ett gråbetonglejon. Man glömmer
Efter passet tog jag bilen och parkerade vid Adolf Fredriks kyrka, där jag sjungit ännu fler gånger. Jag tog mig nerför Drottninggatan i sakta gemak. Det kändes som att vara utomlands i den här värmen och utan stressen en helg som denna vid lunchtid. Jag passade på att njuta på riktigt men tänkte såklart på attentatet 7 april 2017. Varje betonglejon fick mig att tänka ”-Vilken nytta gör de egentligen?” De största står med säkert tre meters avstånd… Jag spatserade vidare och kunde konstatera att Stockholm åter lever. Caféerna och restaurangerna var fulla, jag såg tiggare som bad på sina knän om lite pengar och gatumusiker som spelade halvtaskigt på dragspel. Jag gick in i olika butiker och handlade lite saker som kan behövas i framtiden.
In the making of…
Jag skall fota inför släpp av min första EP nu i September (wish me luck!). Faktum är att det skall ju vara roligt att tänka ut vad man skall ha på sig och vilket intryck man vill ge sin publik. Men, kunde jag leja bort ”tycke och smak” skulle jag nog göra det. Det är bara jobbigt och så svårt tycker jag. Jag vill vara mig själv samtidigt som jag vill go crazy, jag har några veckor på mig men jag vet ju hur det är med tiden… den väntar aldrig. Med det sagt och några kronor fattigare, gick jag tillbaka till min lilla fina el- bil och körde så hemåt för att fylla på med energi!
Hoppas ni har en toppenfin dag! Ikväll ska jag träffa en kär vän innan jag hämtar hem min dotter som sovit över hos sin kusin. Jag andas, sluter ögonen lite innan jag fortsätter läsa, jag känner mig tacksam och är nu även mätt!
Rymden nästa?
Det gäller att checka läget och ta selfies med moderskeppet innan man ger sig ut på rymdäventyr, glöm inte det. Well… en fyra dagar gammal nyhet men jag hade helt missat detta projekts utveckling. Att man den 11 Juli nu i år, äntligen var redo att stänga projektet rymdfärd. Att man testat klart, validerat och riskmitigerat så pass att Virgin Galactics moderskepp, VMS Eye, nu var redo för sin 22:a ”take off” till nästa generationers semestermål ”El Espacio”. Denna gång med fullsatt kabin i rymdfärjan VSS Unity och såklart var grundaren av Virgin, Sir Richard Branson, en av passagerarna. Till mitt försvar så jobbade jag i helgen och fokuserade på andra nyheter helt enkelt. Tur att man har vänner som kan påminna en om att allt inte handlar om underhåll av servrar och Confluencesidor dock!
Att drömma stort
Jag har aldrig drömt om en rymdfärd och även om jag gillar fart så känner jag att mach 3, som motsvarar 3704,4km/timme, är lite för fort. Mina drömmar är mycket mer jordnära än så. Sjunga och göra musik som når ut till den stora massan, det är jag glad om jag lyckas med. Jag må tala mycket om hur jag ogillar människor som hindrar min resa pga deras egna osäkerhet och rädslor. Jag talar även om mod och om hur jag drivs av att utmana mina rädslor, men rymdfärder… där går faktiskt gränsen. Men visst är det häftigt vad Virgin Galactic åstadkommit & jag kan på riktigt känna glädjen i passagerarnas röster när de svävar i planet och ser på jorden däruppe, ifrån rymden.
Richard Branson ledarskap är verkligen något jag beundrar. Han tror på människans förmåga att få prova sig fram och lära sig längs vägen. Man talar om ”learning-by-doing” och precis som med barn så lär sig även vuxna bäst där det gör som mest ont… av våra misstag. Den typen av ledarskap kräver is i magen och att man har tålamod och är duktig på att kalkylera riskerna så att man vet när man måste kliva in. Jag får rysningar dock vid bara tanken på att lämna jordatmosfären…
Tänk OM…
I en framtid inte alltför långt bort kommer vi se hur researrangörer marknadsför sina exklusiva rymdresor. #drömmar #mod #virgin #galaxy #vacation #travel #ledarskap
Källor:
https://www.virgingalactic.com/articles/virgin-galactic-successfully-completes-first-fully-crewed-spaceflight/
Se hela live streamen här:Göteborg – Maria 1-0
Vädergudarna var med oss! Så. Jag gjorde det. Nästan. En heldag på Liseberg alltså. Jag som älskar att åka berg- och dalbana. Jag åkte allt ”läskigt” minst en gång. Den attraktion som jag fortfarande inte förstår mig på är Aerospin. Man sitter som i små flygplan och skall med vingarnas hjälp och luftmotståndet kunna göra ’loopar’. D E T G Å R I N T E. Jag har provat nu, flera gånger. Det är omöjligt att få snurr på sk-ten. Helix är vår absoluta favorit. Man bygger upp stämningen redan i kön med de neongröna ”matrix” lamporna, den tunga musiken och allt detta leder slutligen till det inledande stupet, den härliga maxningen inför loopen och alla sköna svängar! Valkyria är skön med men mycket kortare känns det som och man måste låsa in alla väskor innan just bara på denna attraktion vilket är ett stort minus…
Vi gillar alla Uppsvinget, Atmospear och både Flumride och Kållerado. Vi älskar Liseberg helt enkelt. Matutbudet och restaurangerna är många och luftiga och personalen är trevlig rakt igenom.
Ceasarsallad på Trebello inne på Liseberg! Churrito baby…
Som utlovat oss själva köpte vi varsin strut churros med topping… Här är mitt råd att dela på två så man sliper waste. Det är mycket churros och man orkar helt enkelt inte hela på en person… Efter att ha kämpat i oss så mycket churros vi bara kunde tog vi oss till Loke. Där small det. Oklart om det har med alla churros med nutella att göra eller om det helt enkelt var så att det blev en obalans i mitt system efter en häftig tur med Loke. Oavsett så slutade min kväll tidigt. Jag fick gå hem yrslig och illamående.
Churros med nutella… Say no more… Segerlystna italienare
Tjejjerna fortsatte tappert kvällen utan sin ledsagare och någonting säger mig att de inte blev jätteledsna… Yr, illamående och däckad, likt en klubbad säl, tog jag mig så alltså hemåt och kastad mig i sängen och försökte sova lite. Tills matchen började. Någon hade påmint mig om att Italien och Spanien skulle spela semi i EM idag och hur bra det var eftersom vi då skulle ÄGA hela Liseberg när alla andra kollade på matchen. Tjejjerna rapporterade dock att det var lika mycket folk hela kvällen och jag kan även meddela er att Italien tog hem segern på straffar. Till och med spännande för en sådan som jag.
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Jag vill påstå att jag nu verkligen kan skriva under på att uttrycket ”för mycket av det goda” verkligen stämmer. Jag känner mig fortfarande knockad efter gårdagen. Inte nog med det så väcktes jag av att Verisure ringde mig då larmet gått där hemma. Troligen bara något litet kryp som stört då inga kameror visade på obehörigt besök… men ni vet den där känslan att vakna av att telefonen ringer, mitt i natten… Puls deluxe. Så, summeringen blir att varken vatten, vätskeersättning, kalldusch, sömn, lakritsrem, kaffe och frukost verkar ha hjälpt då jag i skrivande stund fortfarande känner mig lite snurrig och sänkt. Då är det bara en sak kvar att förlita sig på. Och det är tiden. Tiden är magisk som jag brukar säga. Tiden löser det mesta… Känn ingen sorg för mig Göteborg…
Borta bra men…
Jag känner hur klyschorna haglar över mig idag. För visst är det också så, att borta kanske är bra men ”there’s no place like home” och ”Home is where yourheart is” kan man ju också säga, när man talar om kärlek… Idag gör vi avenyn och Nordstan innan vi tar SJ hemåt. Jag hörde från säkra källor att regnet öser ned hemma. Göteborg är en väldigt mysig stad och denna gången formligen knockade ni mig ur balans.
Vi ses igen nästa år Göteborg om inte förr!
✨✨✨Frukost inne på Scandic Opalen förgylls av den smakfulla inredningen ✨✨✨ 
RIP Östergötlands roligaste författare och komiker! 
Stil inne på godis och prylbutiken inne på Liseberg. 
Blomsterarrangemangen på Liseberg slår Gröna Lunds… Göteborg – Stockholm 1- 0
Pinchos levererar god mat, häftig inredning och glad personal! 
Åker tåg och passar då på att jobba med mina låtar. Planen är att släppa en EP i höst. Visste ni att Göteborg stavade ”Giötheborg” fram till år 1605? Nä inte jag heller, men det förvånar mig inte och vittnar om att dialekten är djupt rotad.
Lilla London levererar
Jag, min dotter och hennes tre vänner bestämde oss för en minisemester i ”Lilla London”! Jajamen, kärt barn har många namn. Sagt och gjort. Vi tog tåget från Stockholm på morgonen för att komma fram lagom till ”brunchtid”. Efter att ha checkat in på våra grymma rum, med fantastisk utsikt över Ullevi, tog vi oss till Pinchos. Här spenderade vi tiden medan åska och skyfall passerade. Vi åt gott och myste i den fantastiska miljön som skapas dels av den fina personalen och såklart av deras episka inredning som ni ser själva längre ned. Mätta och belåtna tog vi oss så, efter skyfall och åska, tillbaka till hotellet för att svida om till en eftermiddag fylld av adrenalin och endorfin.
Stockholms stolthet faller på ytan
Efter att nu ha besökt både Gröna Lund och Liseberg i sommar så måste jag (och mina medbesökare, gen Z) ge Liseberg en stor eloge. Inte en enda attraktion var stängd pga ”driftstopp” under hela eftermiddagen vi var där. På Liseberg ges vi möjlighet att hålla avstånd av naturliga skäl. Det är ju trots allt mycket ”luftigare” där än på Stockholms stolthet Gröna Lund, vars yta är begränsad. Lisebergs nya virtuella kösystem, som införts för vissa av de mest populära attraktionerna, fungerade dessutom oväntat bra. Smart tycker vi! Personalen på Liseberg kändes också mer ”van” och inkörda i de nya rutinerna som införts i och med pandemin. Att Mälaren ligger vackert och precis inpå är ju något som Stockholm vinner på dock. Utsikten mot slottet, Djurgården, Globen i söder och ända bort till Solnas ”hoods” Hagalund i norr, ifrån attraktionerna är helt enkelt oslagbar från Gröna lund.
Ha en fin dag och hoppas ni njuter av lata semesterdagar om ni inte arbetar förstås!
Hotell Scandic Opalen. Jag gillar de luftiga rummen och panoramafönstren. 
Att åka tåg är ett behagligt sätt att resa på i vårt avlånga land. 
Vi börjar vänja oss vid att ”hålla avstånd” nu. Jag sätter det inom citattecken eftersom jag ser att det blivit en något vi slänger oss med – men inte riktigt efterlever. DEt är min personliga känsla att det är v ä l d i g t svårt, att hålla avstånd ute i samhället. 
Jag älskar hotellfrukost och grädde! 
Jag har IBS… det innebär att jag mår mycket bättre utan exempelvis bröd, kött och andra saker som jag tycker mycket om. Jag gör avsteg från detta då och då i vetskap om att jag kommer få magknip helt enkelt för att det är lite jobbigt ibland att leva slaviskt efter ”reglerna”. 10 TANKAR OM INRE FRID
- Tydligt ledarskap i en grupp är A och O (TIPS! sök dig vidare om chefen eller dina närmsta medarbetare är toxic och du inte har mandat att påverka )
- Ta inte ansvar för andras lycka. Försök däremot bidra till att sprida glädje omkring dig och fråga hur folk mår. Bry dig, men lagom mycket…
- Jobba med ditt självledarskap. Ta ansvar för din framtid. Ta hjälp av en coach, mentor eller accountability partner. Det är viktigt för att skapa progress och en orädd och framåtlutad grupp/individ som är trygg även i nya, oväntade situationer.
- Låt dig aldrig styras av dina eller andras rädslor. När rädslan för vad andra skall tycka/tänka får styra kommer du inte framåt och blir förr eller senare omkörd av någon mer modig.
- Andas ödmjukhet. Gör du fel eller ger du någon annan skuld för något hen inte gjort, be om ursäkt. Alla gör missbedömningar och det är OK så länge man står för det och gör det man kan för att rätta till det tokiga.
- Det är där du lägger din tid och energi som det sker – lägger du den verkligen på RÄTT saker?
- Lista dina drömmar och mål. Skapa listor över dina fokusområden där du vill förändra eller utveckla något. Stäm överens med dig själv om det du lägger tiden på verkligen jobbar MOT dessa mål.
- Ingen minns en fegis. Våga drömma alldeles för stort.
- You Vibe Attracts Your Tribe. Var glad och inte lika dum som alla andra. Gå vidare. Lär dig släppa agg.
10. Ansvaret ligger hos dig
Vi själva är de enda som kan påverka hur vi mår. Hur vi hanterar det som kastas på oss. Det är inte lätt, men det går. Om man vill och är beredd att släppa taget om den gosiga offerkoftan och komfortzonen.
Lever du som du lär? Fokuserar du på rätt saker? Känner du att du har mycket att göra? Är du frustrerad över att andra inte vill det du vill? Då finns det risk för att du måste ta över pekpinnen över DITT liv. Det kommer kräva förändring över tid. Men det är värt det. Om du någonsin skall finna inre frid och riktigt känna dig lycklig.
