I väntans tid – bli fri

Så vad väntar vi egentligen på? Pandemin har lärt oss att vara snällare mot varandra! Nu skall vi bara se till att vara snälla och sanna mot oss själva också! Det är dags att ge oss hän. Hän åt våra allra innersta behov… att inte låta oro ta över och styra vad vi gör.

Återblick leder till insikt

2019 sa jag att 2020 blir året i mitt liv då saker kommer bli lugnare, kärleksfullare, gladare och därmed, bättre. 2019 var nämligen året då jag lämnade en femårig relation som gått i stå redan tre år tidigare. Efter otaliga försök att lappa ihop det som var trasigt, släppte jag så lapptäcket, kastade offerkoftan och gick vidare. Det var en befrielse, för mig och även för mina barn som ofrivilligt dragits in i relationen.

Tacksam och ”mitt i”

Jag är en kvinna i mina bästa år med två fantastiska barn och en handfull riktigt nära vänner förutom min familj. Jag har hälsan (och har haft corona), två företag (snart bara ett tack och lov), hygglig ekonomi och förhoppningsvis även en begynnande musikresa. Kort sagt, jag är ”mitt i livet” och jag ÄLSKAR att vara där.

Sann kärlek – finns den ens?

Förutom kärleken till att sjunga, underhålla och utmana andra och mig själv i mitt yrke bland annat, så har jag bedrivit jakten på att hitta den person som jag vill dela nästa halvan av mitt (och barnens) liv med. Förutom detta så har jag haft en del andra lärdomar 2020, men det tar vi i ett annat inlägg.

Jag börjar äntligen VÅGA sätta ORD på det jag vill ha. ORD som för vissa kan verka banala, egoistiska eller naiva. Men vet ni, det berör mig inte. Jag har slutat jaga… Jag är faktiskt ingen bra jägare… Mina ”ord”, som jag kallar relationsparametrar delar jag i slutet om ni är intresserade, det är självklara sådana egentligen.

När stoltheten blir en paradox

Idag lever jag med kniven mot strupen varje dag. Jag utmanar och alltså utmanas jag. Inga skygglappar här inte, inte längre. Mitt nya jag riskerar att, det som andra skulle kalla ”rykte”, blir solkigt. För mig handlar stolthet inte om vad andra skall tycka, tänka eller tro om mig. Många talar om integritet. Men det är inte samma sak. Jag har integritet och jag är stolt, men min stolthet står inte i min väg, om ni förstår hur jag menar. En del bär sin stolthet som en sköld. DET är inget att vara stolt över för då låter vi oss styras av vår rädsla.

Att blotta sig utan att klä av sig

För mig innebär stolthet att alltid kunna stå upp för det jag gör och inte att fly när saker börjar bli obekväma. Inte om jag bryr mig. Saker som inte berör mig går jag gärna vidare ifrån, utan vidare diskussion. Stolthet innebär även att vara villig att lyssna in. Att vara öppen för andras åsikter och att försöka förstå, vilket inte alltid är möjligt.

Det fina med stolthet är att man med hjälp av andra människor, djupa samtal och stilla reflektioner, över tid, ibland inser att man inte skulle agera likadant om det hände igen. Jag är personen som försöker lära mig något av alla motgångar och erfarenheter. Jag gör gärna om och gör ”rätt” nästa gång. Jag vill aldrig såra någon och är därför öppen för diskussion i de fall någon uppfattat mig på ett visst sätt. Ingen är perfekt, that’s for sure.

Så vänta inte längre! Börja redan idag att lyssna inåt och börja vara sårbar för det kommer kunna göra dig fri. Fri från oro och ångest över att inte duga eller räcka till! Du är fin precis som du är så länge du inte skadar andra!

Mina relationsparameterar, Är inte nedan sådant som alla vill ha? Och så en färgstarkt & utforskande intim relation, såklart!

Kram på er!