Del 2 – ”F*ck that sh*t, du är värd mer”
Missade du del 1? Läs den först, här.
Att förvänta sig något tillbaka är fult sägs det, men är det det och i så fall varför? Och vem är det egentligen som uttrycker sig så? #projicering
Vi är så styrda av våra rädslor som så ofta baseras på överlevnad och den så omtalade flocken. Denna djupt rotade instinkt att få ”tillhöra”. Instinkten som får oss att göra saker. Vi verkar tycka att andras tid och välmående är viktigare än vår egen.
Belöning
För varför skulle vi annars vara så dumma och utsätta oss för saker vi inte ens tycker om eller egentligen har tid för, utan att få något som helst i utbyte? Inte ens en känsla av ödmjukhet.
En känsla kan vara nog så bekräftande och tillräcklig som belöning. Om någon genuint visar uppskattning när du gör något för hen så känns det inte som en uppoffring, inte sant?
Vi jagar belöning alltid. Det smärtsamma är när den uteblir i långa perioder. VI kan till och med utveckla depression och tankar om att vi inte duger. Tyst förväntan
Antingen tror vi att det förväntas av oss, eller… så hoppas vi väl att det kommer gynna oss på något sätt, till slut. Hur ”fult” det än må låta. Att göra något för någon annan och förvänta sig något tillbaka.
Jag har blivit mer restriktiv med min tid och faktiskt slutat ställa upp på ”pro bono tjänster” som en del vill ha hjälp med privat. Jag vill hjälpa alla, men har insett att det blir på bekostnad av mig själv och då är det faktiskt inte värt det.
Många av oss hoppas och hoppas… och hoppas… att ”snart så”… tills vi kanske tröttnar eller blir mindre och mindre… Du är väl ansvarsfull? Och, du vet väl om att du är värdefull?
Din tid är värdefull och du har bara 100% energi att hushålla med, inte mer. Alla ansvarar för sin egen lycka. Alla ansvarar även för sina känslor. Så även DU, så även JAG.
Om du låter rädslan styra för mycket och för länge så blir ångesten kanske en del av din vardag
En del accepterar till och med, om än i tystnad, att bli orättvist behandlade hemma eller på arbetet. (OBS! Förväxla inte detta stycke med våld i nära relation som är något annat och kriminellt.)
Även om du innerst inne vet att du egentligen inte vill eller har tid. Du kanske rentav känner i hela kroppen, ibland uttryckt i ångest. Ändå så vågar du inte säga ifrån och stå upp för dig själv, återigen. Att säga NEJ till andra innebär att säga JA till dig själv många gånger. Tänkvärt.
Tankar som dödar
– ”Tänk om jag får sparken”
– ”Kommer jag aldrig hitta kärleken?”
– ” Kommer hen bli ledsen om jag inte …?”
– ” Kommer de prata om mig bakom min rygg om jag inte…?”
– ” Kommer de tycka jag är en egoist om jag säger nej?”
– ” Kommer hen bli befordrad istället för mig?”
– ” Kommer de tycka om mig ändå?”
Låt andra tycka vad de vill. Oroa dig inte utan ta ansvar för ditt egna beteende och dina tankar. Du kommer klara dig! So what?!
Tankarna ovan kommer aldrig hjälpa dig på traven såvida du inte lägger till ”so what?!” efter varje tanke. För ja, folk KOMMER tänka tankar om dig. Och NEJ, inte alla kommer gilla tidig. So what? Och vet du vad det sköna är? Det säger mycket mer om dem än om dig. Så se till att du inte är en av dem. Var inte så dömande och se till att du själv är ödmjuk inför andras olikheter och oliktyckande. Då kommer du sova gott om nätterna dessutom.
Träna din mentala kapacitet
I nästa inlägg filosoferar jag mer om att träna upp den mentala styrkan för det är något vi inte lär oss i skolan, den saken är säker…
Om vi kunde lägga energi på saker vi gillar och mår bra av istället… Fortsätt och läs del 3 i bloggserien.
STOPP – börja inte sluta!
Vi är mitt i en pandemi. Vi omringas av MÅNGA experter och en FolkHälsoMyndighet som gör sitt bästa för att hålla smittspridningen i schack så att vår sjukvårdsapparat inte kollapsar… De säger ”STOPP” och ”Stanna hemma”.
Att träna är kanske extra viktigt nu. Jag älskar att träna i grupp och med högmusik och gärna högintensiva pass på SATS! Den mentala grupperingen
En del av oss lyder snällt. Andra gör sina egna tolkningar – rebellerna. Jag tillhör nog grupp nummer två. Sen har vi ju den gruppen som förkastar alla som inte gör som de själva gör… Sverige har lagt ansvaret på den enskilda individen och tyvärr, så länge ingen tvingar mig att sitta instängd eller gå med munskydd vart jag än går så kommer jag inte göra det heller, tyvärr, sådan hemsk person är jag. Om det däremot blir lag, ja då kommer jag följa den, givetvis. Hur resonerar du i frågan?
Nejdå, inte än i alla fall! Detta är bara en skogstomte i Rinkebyskogen! Riskgruppering – en springande punkt
Förutom att grupperas in efter vilken inställning man har till pandemin, så finns det ju riskgrupper. Jag tillhör då en sk. ”icke riskgrupp”. Inga kända sjukdomar, jag har antikroppar och jag jobbar hemifrån sedan i Mars. Jag överdriver inte mitt sociala umgänge, men går och handlar på affärer när jag behöver, jag försöker hålla avstånd om det går, men går inte jordens omväg om jag möter någon i ’gången’ på affären… jag har ätit ute någon gång ibland och tränar några ggr i veckan där man spritar för glatta livet.
Håll Sverige i rörelse – trots allt
Leta upp en skog nära dig och börja promenera du med! För att inte ’bara’ sitta inne har jag även introducerat promenader och 10000 steg minst 4 dagar per vecka för att inte stagnera helt pga rådande situation. Det räcker med den mentala frustrationen jag tampas med faktiskt och det är inte heller något att dölja att jag gått upp fyra kilo sedan pandemin bröt ut. Våra kroppar tar stryk av att inte få ”användas”. Och om denna pandemi skall få oss att bli ännu mer stillasittandes kommer det få förödande konsekvenser det med, sen.
Att läsa mellan raderna
Att man inte stängt ned gymmen säger en del trots allt. Man VET att ett Sverige i rörelse är att föredra framför ett i soffan… Jag tror att rådande sätt att hantera pandemin på, med medborgerligt ansvar gör så att de som verkligen skulle behöva röra på sig mer, nu blir de som får ännu en ursäkt till att inte ta ansvar för sin hälsa… som kostar samhället mängder i form av sjukskrivningar, bidrag, underhåll och uteblivna skatter från lön och minskad konsumption.
Men att sluta ha roligt, nu?
Samma gäller det sociala rummet. Att ta bort ”det lilla roliga” man har…
Att få inspireras, underhållas och ”eggas/triggas” på olika sätt, har man nu stoppat i och med de nya reglerna och rekommendationer som är att stanna hemma… vilket jag tror även det är förödande.
Vi bygger immunförsvar med hjälp av de endorfiner och kickar som erbjuds på teater, bio, konserter och stand- up…Konstgjord andning
Men hur skall de nu ha en sportsligt att gå runt? De som inte säljer mat ens… Vem eller vad skall betala deras löner? Det som väntar, blir nog inte alltför roligt… Än så länge har inte 2020 gått om 2019 när det gäller konkurser, arbetslöshet, ja, men det kommer. Konstgjord andning funkar oftast bara ett tag.
När alla fått gå
Men när alla fått gå och man hamnar i obestånd… när företaget inte längre bär sina egna kostnader (där sociala avgifter & skatter är nummer ett) då är det ända utvägen, att gå i konkurs…
Debenhams rekonstruktion överlevde inte. Kedjan öppnade 1778. 142 år som nu får gå i graven och ~25000 jobb som står på spel.
Roligt med filter! Här med min kära mor Rodhe bor tre timmar med bil ifrån mig och barnen och är i riskgrupp Kronisk lungsjukdom. Mitt i allt elände
Jag upptäckte inte videosamtal förrän inträdet av corona. Jag har alltid känt obehag att filmas och fotas. Men det är faktiskt ett bra sätt att ”lura” till sig endorfiner på, på distans! När man får SE den man talar med känns det nästan som att man träffats IRL! Psykisk hälsa är väldigt viktigt som förebyggande åtgärd i dessa tider. Att vi ler mot varandra och bjuder på oss själva. Ska det krävas en pandemi för att göra världen god?
Allt gott till er och kom ihåg att inte vi i dessa tider måste visa respekt för våra egna känslor och rädslor likaså. Gör därför det lilla extra för någon du tror behöver det och glöm inte att röra på dig, gärna utomhus!
Inget ont som inte för något gott med sig…
ken dodd#thistooshallpass #corona #hejskatt #psykiskohälsa #konkurser