Ensamma mamman
Så började den igen… ”Ensamma mamma”- veckan. Ingen som inte varit här kan ju riktigt förstå. Jag menar, se bara bilden på mitt oerhört varierande kostintag barnfria veckor, vem hade trott det om mig för tio år sedan?
Reflektion när den är som bäst
Syftet med mitt inlägg är att reflektera över det något komiska i hur saker kan te sig… och hur de kanske faktiskt egentligen ÄR.
Tillåt mig därför att, med glimten i ögat, presentera lite myter och fördomar om oss ensamstående kvinnor (kan inte svara för männen riktigt även om de kanske upplever samma sak) på de veckor vi är själva utan barnen.
Påståenden som är ganska vanliga
- ”Du kan ju vila upp dig nästa vecka”
- ”Jag skulle göra vad som helst för lite egentid” eller varför inte den här
- ”Du är ju så upptagen jämt så det är ju ingen idé att fråga om du vill följa med/komma hit, du får säga till när du kan ses helt enkelt”
Och så myterna
Myt 1. Att vi ensamma mammor kör något ”recovery”- program varannan vecka när vi inte har barnen… att och vi minsann sover tidigt och vaknar sent.
Myt 2. Att vi njuter av att vara själva hemma. Visst, det kan vara skönt att vara själv hemma… några timmar kanske… tills man storstädet klart och vikt den sista tvätten… men sen då?
Myt 3. Att vi borde ha all tid i världen barnfria veckor eller att vi inte gillar att planera. Vi ensamstående mammor kan verka upptagna av lite olika anledningar och beroende på barnets/barnens ålder varierar det ju såklart. En del av oss ”jobbar ikapp” för att hinna och/eller ha råd med att fylla två föräldraroller. En del av oss tar igen allt annan typ av umgänge de veckorna vi inte har barnen för att kunna vara med barnen 100% de veckorna vi har barnen.
Heta tips till alla som har en vän som har det tufft
Mina tips till dig som kanske fått en – ”Ahaaa”- upplevelse av detta inlägg och som kanske har en vän som går igenom en separation just nu… Glöm inte bort henne (eller honom för den delen, eller kanske framför allt BARNEN…).
Det kommer vara tomt för henne och då man inte vill ligga någon till last drar man sig gärna undan eller gör sig väldig upptagen med arbete eller andra projekt, initiativ, de veckorna man är ensam.
Försök se igenom det och fortsätt bjuda in och ut till promenader eller annat umgänge. Att prata när man är i en separation är väldigt skönt – så var beredd på att lyssna en hel del.
Kram på er