• Lifestyle,  Musik

    “Musik ska byggas utav glädje”

    Så sjöng Lill Lindfors 1978. Sanningen är nog dock att musik ofta byggs av sorg och smärta, håller ni med mig? Att sjunga är för mig som balsam för själen. Vad har du för något som kan hålla dig vaken hela nätterna om det så vore? DET är DITT balsam för själen – ta vara på det! När jag är ledsen håller musiken mig uppe och när jag är glad blir jag om än möjligt, gladare. 

    Musiken är min passion

    Att sjunga är något jag gjort i hela mitt liv – det har blivit (eller varit från födseln?) min passion. Till en början sjöng jag som sexåring i mitt barnhem på Blästervägen, med Malin. Vi lekte ABBA i hennes vardagsrum och jag var Anne Frid och Malin var såklart Agnetha. Senare sjöng jag dagligen i skolan på Adolf Fredrik – där man inte fick ”sticka ut” och förstöra ljudbilden men man fick lära sig om harmonier och att läsa noter och att öva in texter och följa dirigenten! Efter skolan tog jag chansen hemma eller i bilen på väg någonstans, glad och ibland även ledsen. Det som blev mitt livs vändning dock, och som ledde till det jag gjort hittills i min, än så länge korta populärmusikaliska karriär, var mitt nynnade på kontoret 2018. Vem kunde ha trott detta? Inte jag i alla fall. 

    Vem får ta plats?

    Det gäller att vara kritisk när man är i studion… och att lyssna om och om igen tills man känner sig nöjd. Men när det gäller att ta plats skall vi sluta kritisera oss själva så hårt! Våga ta plats och våga ta för dig Ingen annan kommer strö rosor längs din väg…

    Att ”ta plats” har inte varit min grej. Snarare tvärtom.  ”Tänk inte på mig”- tänket har präglat större delen av mitt liv faktiskt, och det tänket bäddar för bitterhet i slutändan. Det biter mig än idag ”i svansen” och jag jobbar på det, tro mig. Positivt tänkande. Att inte hela tiden försvara mig själv genom att lämna öppna dörrar att INTE tacka ja, till alla jag frågar om något … så dumt. Vem bestämmer vem som får ta plats och inte? Att min mor såg (hörde) min talang och sökte in till musikskolan i Stockholm åt mig som nioåring – är jag evigt tacksam för! Det var ett steg i rätt riktning då musiken fick mig att åtminstone börja våga ta mer plats än innan!

    Mitt livs roligaste projekt

    Just nu arbetar jag på mitt livs roligaste projekt – min första EP och ”Maria Rodhe”, artisten! Jag har varit i södra Sverige på min semester och spelat in fem nya låtar som jag kommer släppa i början av September. På min resa till och från Falkenberg fick jag tid för reflektion och inspiration då Sverige, minst sagt, är fyllt av kor och vacker natur!

    Falköpings vackra kyrka överraskade med upplyst glasgolv fram till predikstolen och koret.
    På Basta Kvarn Kafé samsas vi med ankorna och ankorna samsas med en fisksort, som kan vara röding, i dammarna. Ett idylliskt vattenhål i mitten av ingenstans.

    Om att bekämpa negativt tänkande…

    Att släppa en EP i nytt namn är det läskigaste jag gjort. Jag menar, tänk om ingen gillar min röst eller musik… Fast hallå… så kan man ju inte tänka. Det är ju just dessa negativa tankar som hindrar mig, och DIG(!!!), att faktiskt uppnå våra drömmar. Så, jag bestämde mig för några år sedan att inte låta dessa tankar stoppa mig längre. Jag har verkligen insett tankens makt och om du tänker på det så tror jag även du vet det. Fortfarande låter jag den ta över ibland och jag försöker verkligen medvetandegöra dessa tillfällen men tusan vad det är svårt.. 

    Teamwork makes the dream work

    Jag har ett bra team med mig då jag insett att ensam är inte alltid starkast och om det finns de som vandrat före mig, varför inte ta hjälp av dem om möjlighet finns? “Teamwork makes the dream work”, inte sant? Jag hoppas du vill följa mig på min resa och att du även, redan nu, börjar följa mig på mitt Instagramkonto (länk på bloggen) om du inte redan gör det. Jag kommer behöva DIN, och alla andra i min krets, stöd att göra detta!

    En fika med utsikt över Rödtornet i Vadstena går inte av för hackor heller!
    Falkenberg by night…
  • Business,  Lifestyle

    “You gotta work bitch”

    Så medans vi sitter och gnäller över att det är fler män i styrelserna och i ledningsgrupper än kvinnor generellt. Tänk på: Vad har vi själva uppoffrat för att ta oss mandatet att hävda att vi minsann borde få sitta med och driva deras bolag…?

    Säga vad man vill om Britney Spears, men hon har nog arbetat hårt för sin förmögenhet som hennes far tycker sig äga… “You gotta work bitch” symboliserar inte bara låten av den blonda och omtalade artisten. Den får även symbolisera det faktum att hårt arbete ligger bakom framgångsrika bolag. Därav den så viktiga parametern PASSION. Man måste ha passion och intresse för det man gör, annars tröttnar man eller slutar den dyra vägen som är att gå in i väggen. Dyrt både för en själv och för samhället.

    Från Amazonas till pappas garage

    Jag är lyrisk över det faktum att vi äntligen har en kvinna som är både grundare, majoritetsägare, VD och som tagit sitt livsverk hela vägen från pappas garage till börsen via Amazonas.  Detta gjorde hon tillsammans med sin man dessutom! Min dröm är ungefär densamma. Att uppleva äventyr, arbeta och bygga bolag och människor tillsammans med en man jag älskar och som älskar mig och mina nycker! Så grymt! Nu blev det inte så för mig. Kan det vara därför jag känner extra mycket glädje att följa med just Pernilla Nyresten och hennes man Niclas, på deras resa med Revolutionrace och hur de tagit sig hela vägen, från Amazonas djungel och Mount Everest via pappas garage i Borås till Nasdaq.

    Grit is the shit

    Det har hänt förut att bolag med kvinnliga VD:ar börsnoterats. Det imponerande med denna story är att samma kvinna varit med från scratch, startat och byggt upp bolaget för att nu ta det till börsen med fortsatt förtroende från styrelse och ägare att sitta kvar som VD. Detta TROTS att Pernilla saknar fancy titlar som “Fil.dr” eller “Fil.Kand” och trots att hon inte tidigare gjort just den resan. Pernilla gick ut gymnasiet, that’s it. Grit is the shit!

    Försöker att hålla mig vaken

    Alla diskussioner om att vi måste bli mer jämställda är så uttjatade, håller ni inte med? “Tillåt mig somna” känner jag när kvinnosakskvinnan yttrar sin bittra stämma istället för att verka för förändring… Och mannen som inte vågar annat än att hålla med gör tummen upp och skickar hjärtan. Suck… Som om det skulle leda någon vart. Vi vet nog alla, innerst inne, att för att kunna göra något riktigt bra, krävs att man gått på några tabbar. Learning by doing liksom, ingen rocket science direkt. Man blir knappast bättre på att INTE göra något och bara vänta på rätt tillfälle. Då blir man liksom omkörd (eller överkörd…) för det går snabbt därute.

    Erfarenhet gör dig mer riskbenägen – våga göra “fel”

    Som i kärlek. Med alla tabbar jag gjort och fällor jag fastnat i så borde jag ju vara värsta kapet vid det här laget… Well, det är ju såklart inte sant, för ingen är ju perfekt. MEN erfarenheter gör oss mindre rädda och mer riskbenägna. Vi som gått på några nitar tenderar även snabbare återhämta oss från ett så kallat nederlag. Nu finns det ju inga nederlag egentligen. För vad är det? Och vem bestämmer om det är det? Jo du. Så om du väljer att se det så, synd. Jag välja att se mina som utmaningar och prövningar som gör mig till en bättre skillnad ledare, partner, dotter, vän, mor och medmänniska.

    Tala om dina drömmar – våga öppna upp dig

    Det som återstår är nu att vi kvinnor vågar börja tala om våra drömmar, öppet. När vi gör det börjar det hända saker. Håller vi våra drömmar inom oss, i hemlighet på grund av en rädsla om att vi inte klarar det, så förblir det så. En hemlighet. Tänk vad sorgligt. För framtiden och för våra barn. Det är allmänt känt att bolag med mer kvinnor i toppen hanterar och överlever kriser bättre samt levererar bättre på sista raden!

    Och som vanligt, jag finns här som bollplank för dig som vill!

    Kram Maria

    Prokastinera inte… sluta med det genast. Ta tag i de suraste jäkla surdegarna och börja prata med andra om vad du drömmer om istället! Det är asjobbigt och modigt. Det är vad som gör skillnad.