Del 2 – ”F*ck that sh*t, du är värd mer”
Missade du del 1? Läs den först, här.
Att förvänta sig något tillbaka är fult sägs det, men är det det och i så fall varför? Och vem är det egentligen som uttrycker sig så? #projicering
Vi är så styrda av våra rädslor som så ofta baseras på överlevnad och den så omtalade flocken. Denna djupt rotade instinkt att få ”tillhöra”. Instinkten som får oss att göra saker. Vi verkar tycka att andras tid och välmående är viktigare än vår egen.
Belöning
För varför skulle vi annars vara så dumma och utsätta oss för saker vi inte ens tycker om eller egentligen har tid för, utan att få något som helst i utbyte? Inte ens en känsla av ödmjukhet.
En känsla kan vara nog så bekräftande och tillräcklig som belöning. Om någon genuint visar uppskattning när du gör något för hen så känns det inte som en uppoffring, inte sant?
Vi jagar belöning alltid. Det smärtsamma är när den uteblir i långa perioder. VI kan till och med utveckla depression och tankar om att vi inte duger. Tyst förväntan
Antingen tror vi att det förväntas av oss, eller… så hoppas vi väl att det kommer gynna oss på något sätt, till slut. Hur ”fult” det än må låta. Att göra något för någon annan och förvänta sig något tillbaka.
Jag har blivit mer restriktiv med min tid och faktiskt slutat ställa upp på ”pro bono tjänster” som en del vill ha hjälp med privat. Jag vill hjälpa alla, men har insett att det blir på bekostnad av mig själv och då är det faktiskt inte värt det.
Många av oss hoppas och hoppas… och hoppas… att ”snart så”… tills vi kanske tröttnar eller blir mindre och mindre… Du är väl ansvarsfull? Och, du vet väl om att du är värdefull?
Din tid är värdefull och du har bara 100% energi att hushålla med, inte mer. Alla ansvarar för sin egen lycka. Alla ansvarar även för sina känslor. Så även DU, så även JAG.
Om du låter rädslan styra för mycket och för länge så blir ångesten kanske en del av din vardag
En del accepterar till och med, om än i tystnad, att bli orättvist behandlade hemma eller på arbetet. (OBS! Förväxla inte detta stycke med våld i nära relation som är något annat och kriminellt.)
Även om du innerst inne vet att du egentligen inte vill eller har tid. Du kanske rentav känner i hela kroppen, ibland uttryckt i ångest. Ändå så vågar du inte säga ifrån och stå upp för dig själv, återigen. Att säga NEJ till andra innebär att säga JA till dig själv många gånger. Tänkvärt.
Tankar som dödar
– ”Tänk om jag får sparken”
– ”Kommer jag aldrig hitta kärleken?”
– ” Kommer hen bli ledsen om jag inte …?”
– ” Kommer de prata om mig bakom min rygg om jag inte…?”
– ” Kommer de tycka jag är en egoist om jag säger nej?”
– ” Kommer hen bli befordrad istället för mig?”
– ” Kommer de tycka om mig ändå?”
Låt andra tycka vad de vill. Oroa dig inte utan ta ansvar för ditt egna beteende och dina tankar. Du kommer klara dig! So what?!
Tankarna ovan kommer aldrig hjälpa dig på traven såvida du inte lägger till ”so what?!” efter varje tanke. För ja, folk KOMMER tänka tankar om dig. Och NEJ, inte alla kommer gilla tidig. So what? Och vet du vad det sköna är? Det säger mycket mer om dem än om dig. Så se till att du inte är en av dem. Var inte så dömande och se till att du själv är ödmjuk inför andras olikheter och oliktyckande. Då kommer du sova gott om nätterna dessutom.
Träna din mentala kapacitet
I nästa inlägg filosoferar jag mer om att träna upp den mentala styrkan för det är något vi inte lär oss i skolan, den saken är säker…
Om vi kunde lägga energi på saker vi gillar och mår bra av istället… Fortsätt och läs del 3 i bloggserien.