Senaste dagarna har en intervju med en svensk affärsman inom främst fastighets- men även inom bank- och finansbranschen, nämligen nummer #752 på Forbes lista över miljardärer 2021, hamnat i blåsväder.

Fortfarande färre kvinnor

Han heter Erik Selin, är 54 år, stenrik, skild, ägare och grundare av Balder och göteborgsbo (alla som varit på Liseberg vet att Balder också är en fantastisk berg- och dalbana, precis som börsen kan vara). Hans uttalande i en intervjun med DI Weekend om varför han tror det fortfarande är färre kvinnor än män inom börsnoterade bolag fick flera (WOKE) kvinnor att reagera.

Frågan med de många svaren, och valen…

Ett av Selins uttalande mynnade ut i att han tror att en orsak till avsaknaden av kvinnor i toppen kan vara att kvinnor och män är väldigt olika och kanske har vi olika intressen, män och kvinnor alltså. Att som Ebba Busch, jaga och köpa fastigheter som blir omtvistade, tillhör ju inte vanligheten bland oss kvinnor direkt. Hon är cool Ebba och snart är det val…

”Anything you say may be…”

Uttalandena i intervjun fick många att uttrycka att Selin tydligen lever i ovisshet om de strukturella hinder som finns för kvinnor i främst då kanske fastighetsbranschen som är den där han verkat längst som ägare och VD. Detta är såklart inte fallet… Erik har säkerligen full koll på vad han gör och sitter dessutom numera som största aktieägare och styrelseordförande i bolaget vars ena grundare är kvinna (Collector AB), så vad är det man inte förstår? Att Erik investerar i ett bolag som delvis grundats av en kvinna kan man också se som ett sätt att en man med makt och kapital gynnar och uppmuntrar till kvinnor till att göra samma resa, tänker jag.

Vem bär ansvaret?

Sen att man som grundare ”går med på ” att sälja mer än 50% av sin baby till en man (eller hans bolag) kan man ju kanske ifrågasätta… Men har man någon insikt i att bygga bolag handlar det ju om pengar. ”Money talks” heter det ju och om det behövs kapital och ett nätverk för att komma vidare har man som grundare inte mycket att säga till om längre när man har en styrelse som bär yttersta ansvaret. Pengarna måste in och man gör vad som krävs för att optimera, sen om det råkar vara en man som är den möjligheten, då är det så.

När man letar fel i allt någon med makt säger

Jag är, som ni säkert redan anat, beredd att hålla med Erik. Hur många kvinnor (eller män när jag tänker efter…) läser årsredovisningar och Kalle Anka pocket om vartannat på sommarloven (apropå intressen)? Kalle Anka köper jag, det gjorde jag med, så där är jag med. Men årsredovisningar…? Det är ju genialt. Det första jag gjorde när jag läste vad som skrevs om denna intervju på LI var att connecta med Erik förstås. Jag följer gärna framgångsrika individer och dessutom måste jag ju vara beredd på att tagga in honom om jag yttrar mig om honom på min sida. Förutom det kommenterade jag inläggen, utan att ens ha läst artikeln än, och då inte med ryggdunkskommentarer och hjärtan som alla andra 500 redan gjort… och tro mig. Jag fick känna att jag lever.

Vi ÄLSKAR våra ekokammare – jag är opposition av naturen

Inlägg från bestörta (WOKE) kvinnor på LI om hans intervju i DI Weekend lät alltså ungefär så här: ”män måste lämna plats för oss kvinnor”, ”maktstrukturer och patriarkatet förstör för oss kvinnor och det måste brytas ned”, ”Erik har inte förstått någonting, jag trodde han valde in folk på kompetens och inte kön” och en del drog t.o.m. paralleller till sufragetterna som något slags (enligt mig dåligt) försök att påvisa att minsann ”kolla vad vi kvinnor kan och har åstadkommit genom tiderna”.

Äkta matriarker sitter inte och gnäller – de gör det bara

Dessa uttalanden får mig att sucka och… opponera mig, hör och häpna. Vad är det vi kvinnor inte förstår, tänker jag och då är jag som sagt själv kvinna, medberoende, i en mansdominerad bransch med en medberoende mor samt alfahane och alkoholist till far. Vart är matriarkerna när vi behöver dem? Min dotter har skinn på näsan och jag har stor tillförsikt till att hon och min sons generation kommer föra matriarkatet vidare med stolt huvud! Hade jag lite av hennes pondus som sextonåring satt jag inte där jag är idag, det är helt klart, för det kräver enormt mod att stå på sig och inte ge upp för minsta möjliga mostånd! Jag är ledsamt trött på att vi ser oss som offer för männen och patriarkatet. Det leder ingen vart och svärtar bara ned vägen för våra framtida unga att se möjligheterna istället för att fortsätta befästa förlegade normer.

Våra olikheter skapar viktig energi

Män och kvinnor är olika, kvinnor är olika och män är det med, vad är det som är konstigt med det? Allt är energier. En del män har mer feminina energier än andra män och vice versa, det är OK. Det handlar om att börja dansa med varandra i våra olika energier och inte att vi skall kräva att männen håller upp dörren hela j-la tiden. Att hytta med pekpinnar och andra ”don” kommer inte heller rulla ut röda mattan till företagstoppen för oss kvinnor, var så säker.

Den dagen männen läppjar rödvin i grupp och snackar OM den som inte är i rummet – skjut mig långsamt

Skall männen bli feminina nu också för att vi skall bli nöjda och känna oss välkomnade in i styrelserummet? Ska de också lägga börja lägga upp smygsexiga selfies med putande mun och armarna i kors för att få bekräftelse i sin roll som far, företagare, plattsättare sjuksyrra eller vad det nu än må vara? Ska de sitta och läppja rödvin, äta ost och kex och snacka OM de som inte är i rummet för att vi skall känna oss nöjda?

Ja, jag talar endast för mig själv så ingen kvinna måste tro något annat

Jag vill inte att min man skall bli sådan som jag just lite hårt beskrev ovan. Min man skall få mig att känna mig som en kvinna. Jag vill inte att min man skall bete sig som en kvinna och på så vis få mig att känna mig som en man… Du kanske vill det, men inte jag, och det är OK, för vi är olika.